MsBree

Jag fick ett mail som frågade hur det var & kände att jag måste skriva ett inlägg till er som så troget hängt med här så himla länge. Så här, hösten var ju rätt jobbig för att uttrycka det milt. Pauls pappa dog & så var det hela den där härvan med immigrationsläkaren som tog GALET mycket energi. I kombination med att jag jobbade tokmycket (hela veckorna + att jag snittade mer än 20h per helg) för att få VG på hela C-kursen, så fanns det inte så mycket kvar att ge efter det. Så jag bestämde mig för att slopa allt som inte var absolut nödvädigt = bloggen blev collateral damage. När det gäller kursarbetet så spikade jag i princip allt - så det kändes jättebra - men eftersom jag inte fick slutbetyget förrän första veckan i januari blev hela julhelgen lidande eftersom jag inte kunde koppla av. Dessutom kände både Paul & jag att vi kanske fokuserade lite väl mycket på att göra alla andra glada & till lags under julen så vi försvann lite båda två i det hela, bara massa jobb & inte tid för återhämtning eller direkt mys. Så när januari väl drog i gång kändes det super den första veckan Tor var tillbaka i skolan & jag fortfarande var ledig... & sen kom den riktigt tunga käftsmällen. 

 

Så här, rättegången mot immigrationsläkaren var spikad till den 14 januari & jag visste att jag skulle kallas som vittne (en bidragande orsak till julstressen). Samma dag som det hela skulle dra igång ringer polisen som är ansvarig för ärendet & talar om att åklagaren lagt ner fallet pga rättspraxis. De har helt enkelt gått igenom en mängd fall som involverar läkare som ofredat patienter & hittat ett fall där en dommare friat en läkare från att ha gett 6 patienter klitorismassage under gynkontroll & baserat på det kände dom sig inte säkra nog på att vinna så de valde att lägga ner hela ärendet i stället. Vi var 11 stycken kvinnor som ofredats - men de lägger ner för att "vi inte kan vara säkra på att det inte bara var en väldigt utförlig undersökning eller att han kanske glömde bort praxis eller var lite klumpig". Det finns liksom inte ord för att uttrycka hur upprörande det här har varit & fortsätter att vara. Går helt upp i varv så fort jag bara tänker på det. Djupandas... Så sen dess har jag försökt lista ut vad jag kan göra åt det hela, för i nuläget går ingen kvinna säker i hela Ontario - som åklagaren sa till mig, "Vi kommer inte att åtala läkare pga rättspraxis om det inte är extremt, som om du tex hade gått till en optiker & fått en vaginal undersökning i stället". Alltså... ?!!!! Polisen som är ansvarit för utredningen är lika upprörd som jag & vill att jag ska gå till pressen, men efter att ha trilskat mig igenom systemet för att få prata med en advokat som jobbar med den här typen av fall så vågar jag inte. Enligt henne kan läkaren nämligen stämma mig från hus & hem för förtal om jag pratar med media... Så mitt enda alternativ i nuläget är att stämma honom privat, men ingen advokat vill ta tag i fallet innan dess att läkarnämden tagit ett beslut gällande om de ska dra licensen eller inte. Så i nuläget befinner jag mig i limbo - väntandes på nämden & bara så otroligt besviken på hela rättsystemet. Det känns helt enkelt förjävligt att kvinnors rättssäkerhet är så himla usel trots Me too & det faktum att det är 2019.

 

Nu är ju inte allt bara jobbigt, det har hänt mycket bra också - som att jag bestämt mig för att satsa på lingvistiken, att vi skaffat en hamster & att vi helt slutat äta kött - men det här lagliga fiaskot har sugit så pass mycket energi att jag inte riktigt orkat skriva om något av det innan jag åtminstone fått känslorna lite bättre i styr. Vad gäller bloggen... vi se vad som händer... jag känner mig starkare, men jag vet inte riktigt om jag & den kan återhämta sig från det här avbrottet. Kanske det är bäst att lägga ner, eller fortsätta i ett annat lite annat format... Till er som fortfarande tittar in, vad hade ni velat se?