MsBree

Vi firade pingst idag med lunch på uteservering & farmor slog på stort!

Nu är dopet avklarat & vi har vinkat iväg Josefin hem till Sverige & jag tänker att det är dags att sammanfatta de senaste dagarna lite. Det började ju med att Jo dök upp på Pearson för en vecka sen, bara för att omedelbart sugas upp i cirkus Paul & Ida. Lite "Hej & välkommen till vårt hus - ikväll ska vi sätta upp väggar i barnrummet!" Oh well, vi hann klämma in lite brunch & rose i trädgården också... så jag tänker att det vägde upp lite! Sen firade vi också Jo´s födelsedag - bubbel & cupcakes!

Idag firade jag min allra första mors dag! Här i Kanada infaller den nämligen inte på samma dag som i Sverige & jag får följaktligen TVÅ morsdagar att fira. Smidigt! Den här dagen firade vi med bubbel till middagen, besök på handelsträdgård - yey på nya plantor - & så fick jag en bok om kanadensiska trädgårdar. Mycket nöjd! Fast allra, allra, gladast blev jag nog av alla främmande människor som sa "Happy Mothers Day!" till mig när vi var ute på vår lilla inköpsrunda. Så himla fint & så glad jag blev! Önskar att vi hade kunnat vara lite likadana i Sverige på morsdag, inte bara fira sin egen mamma utan ALLA mammor som gör ett så himla bra jobb varje dag!

Valborg i Lund var sillfrukost & sen stadsparken med alla andra studenter - picnic i timmar, massa vin, sol på näsan, musik & skratt. Att missa stadsparken de år jag bodde i Lund fanns liksom inte på kartan. Nu saknar jag kanske inte direkt att dricka riktigt så där mycket vin som vad vi gjorde då & jag saknar inte heller att stå i evighetslång kö till en bajamaja... men parkhängslängtet infinner sig ändå varje år den här dagen. Så gissa hur GLAD jag var över att vår föräldragrupp hade vår första parkdate idag! Tor bjöd dessutom på en rätt däckad uppsyn under hela eventet, så det kändes rätt stadsparkigt... Det här var det vaknaste ögonblicket han fick till under de två timmar vi var där & det varade i kanske 5 minuter:

Medan Tor sov åt jag jordgubbar & så hade Mel hade tagit med sig ett helt lass babykläder som hon budat på på nätet & fått i för små storlekar, så vi roade oss med att sortera igenom berget & dela upp det mellan oss. Nu var det mesta i & för sig väldigt tjejigt (hej rosa klänningsoverload) men Tor fick i alla fall med sig ett par nya byxor, en tshirt samt en onesie. Härligt med lite oväntade gratiskläder! Sen pratade vi om allt möjligt från skolor i grannskapet, förstahjälpenkurser & så det här med hur kanadensarna ser på att röka gräs. Vår gruppledare hade nämligen kommit på sin 15-åring med att röka på & läxat upp honom bland annat med orden "You're obviously not ready to smoke when you're not even mature enought to hide it properly". Umm... Eeeh... Kanske inte direkt hur jag valt att hantera saken. Jag hade mer googlat om gruvan i Kiruna hade ett straffprogram för ungdommar som betett sig illa & sen köpt en flygbiljett på studs!

När jag växte upp brukade farmor, farfar & jag tillbringa påsken ute i stugan. Minns att det alltid var så där gnistrande vitt & soligt, men nötskrikor som kom & åt falukorv ur våra händer & så farfar & jag ute på isen - pimplandes eller läggandes sax. En massa yatzy & femkort på det & så farmors urgoda mat. Långfredagen brukade dock vara en väldigt lugn dag, typ mer ligga i sängen & läsa Allers. Minns dock ett år när vi satt vid det runda matbordet & spelade femkort & så mitt i alltihopa kom farmor på vilken dag det var & blev helt förskräckt. För när hon växt upp var nämligen långfredagen en dag då det inte skulle göras saker. Hennes föräldrar, bönder som jag kan tänka mig jobbade som tokar alla andra dagar för att få mat på bordet åt sina sex flickor, lagade inte ens mat på långfredagen utan allt åts kallt. Farmor har berättat att hon & hennes systrar som mest kunde få gå & kasta lite boll stillsamt mot en vägg - all annan lek var förbjuden. Så... när jag drog fram målarbunken tidigare idag gjorde jag det med en himla massa dåligt samvete. För det ska ju liksom INTE göras något alls idag... Likväl blev det här den mest produktiva renoveringsdagen på länge. Kall mat blev det inte heller till middag, utan istället provlagade jag Tors doplunch. Så just nu känns det som en väldigt mix mellan att vara jättenöjd över allt vi fått gjort & att känna sig riktigt hädisk som jobbat på som en blådåre.

Hemma i Sverige är väl St Patricks Day en dag som går rätt obemärkt förbi, men här i Nordamerika är den lite viktigare. Dräller ju av irländska-avkommor sedan potatissvälten & här i Kanada, som är en riktig smältdegel av etniciteter, spelar det ingen roll om dina släktingar emigrerade för 150 år sen - du är ändå irländare! Ingen dag blir det så tydligt som St Patricks Day, då folk så där lite överlag sportar grönt & dricker öl. Har du bara rätta partyandan så är liksom hälften vunnet! Pauls jobb (som så vitt jag vet inte har en enda medarbetare från Irland) firade således med öl & potluck:

Idag är det min namnsdag - Maria! Så i sann namnsdagsanda är det "peka med hela handen" som gäller. Så här långt har vi klarat av följande Ida-vänliga aktiviteter:

 

Frukost i sängen

Besök på Guelphs farmers market - check på getfetaost

Chai på Starbucks

 

Nu blir det promenad i solen (för ÄNTLIGEN har vi inte -20C med snålblåst som tar ner tempen till -35C), sen inköp av lite mer pysselmaterial, lång dusch, hamburgare till middag & så har Paul dyrt & heligt lovat att få upp den sista metern tapet i vardagsrummet. Oh & så ska jag tvinga honom att byta ut sängkläderna så att jag kan gå & lägga mig & känna mig så där riktigt helren!

Vi ägnade lördagen åt viktigheter så som "Hur kommer Tor att se ut om han får sin pappas hår?"

VI har firat Family Day idag - total låtsashelg för att lätta upp i vintermörkret, men en ledig dag är en ledig dag & något så sjukt uppskattat! Extra härligt är att Paul har tagit en semesterdag i morgon, så vi har alltså ytterligare en dag av familjemys att se fram emot. Ute är det skitkallt, kring -25C, så vi häckar inne i huset med massa god mat & varm choklad & så har vi återupptagit projekt "renovera huset". Har följaktligen roat mig med att slå ut golvlister medan Paul har monterat ned köksskåp - japp, vi har så smått gett oss på att förvandla köket till en barnkammare! Dock har vi tvingats inse att det som vanligt kommer att ta längre tid än vi tänkt oss, människorna som har fixat här i huset tidigare alltså... Ett litet fix de gjort är att sätta upp gipsskivor utanpå de gamla gipsskivorna, så att de på vissa ställen hänger ut utanför golvlisterna. Inte så snyggt om vi säger så. Kommer alltså att få dra ner väggarna vid något tillfälle, men det får vänta. Bästa Jo dyker nämligen upp här i huset om 11 helger & då vill vi gärna att stället är någorlunda i ordning & inte fullt så mycket byggarbetsplats!

Jag är inte så för alla-hjärtans-dag. Älskar att fira högt & lågt, men det gör mig lite avig att just den 14e februari kommer med närmast ett krav på att det ska vara super romantiskt. Tänker dock försöka få ihop en sats kakor åt Paul, som en liten kärleksyttring i munsbitsform. Annars är ju det här lätt det finaste kvittot på vår kärlek...

Eftersom Pauls syster med familj befunnit sig i Uruguay sedan november någon gång har vi inte firat jul med dem än. Så tydligen är tanken att vi alla skall mötas upp för jul i slutet på februari. Jag ser fram emot att få se Tors lilla kusin, Anais, igen & hennes julklappar är alla i box. Sen kör vi väldigt enkelt när det kommer till de vuxna & hoppas på att vi inte får en miljon småprylar som vi inte har plats eller användning för - brukar vara stor risk för det. Vi har tex hur många små ficklampor & multiverktyg som helst - eftersom det tydligen är tradition att ge bort i Pauls familj... anyway... Tor är ju helt klart så pass liten att vi hade kunnat komma undan med att inte köpa en enda pinal åt honom, men ni vet... han är ju vår lilla skatt & NÅGOT hade det ju varit roligt att ge honom. Så jag föreslog att vi helt enkelt skulle köpa var sin bok åt honom - en favoritbok som vi hade som liten & som vi hoppas att han en dag ska uppskatta. Paul nappade omgående på förslaget & nu är planen att vi ska hitta en bok var som den andra sen får öppna upp åt Tor. Tänkte genast att jag ville ge honom den första boken i serien om OZ - ÄLSKADE de böckerna när jag var liten! Happ, snabb check på Amazon & jag inser att jag har ett problem... Alltså, jag vill ju ha böckerna med samma illustrationer som de jag tittade på som liten - ingen jäkla nyritad Marwel version! Googlar en annan barndomsfavorit & skriker i panik när FEL omslag dyker upp. Jag inser att innehållet, rent skriftligt, är detsamma - men det blir generalfel i huvudet om illustrationerna inte är de rätta som jag älskar. Så... slutsatsen blir väl att jag antingen får köpa en bok utan illustrationer eller en bok där författaren även är illustratören - typ Beatrix Potter. För uppebarligen lider jag av någon form av tvångstankar när det gäller barnböcker, ser det inte ut som det ska får det va!

Pauls namnsdag idag & då står det traditionsenligt våfflor på frukostmenyn! Bara det då att vårt våffeljärn befinner sig i någon låda uppe i stugan... DÅLIG planering där. Men, vi löste det i alla fall - men brunch på den jättehärliga brunchrestaurang som vi har bara runt hörnet. Jag körde på kalkonwrap medan Paul festade lös på kanelbullevåffla:

Nyårsafton & Tor bestämde sig för att återgå till ett mer mänskligt schema - det finns hopp för det nya året! Precis som under julen håller vi oss hemma, bara vi & katterna i vår lilla baby-bubbla. Det känns bäst så. Tor är så liten, vi är så trötta, allt tar så mycket längre tid nu & jag känner mig väl som den mest "boiga" typen på planeten i nuläget = vi är inte de mest party, party, personerna på kontinenten. Trots att klackarna fått stanna på hyllan det här året så har dagen har ändå varit himla fin - vi har konsumerat galna mängder ost, slagit till på lite bubbel & fått till en nyårshälsning med farmor. Feel good faktorn är med andra ord hög!

 

I vanliga fall brukar jag köra ett recap på det gångna året, men 2014 har varit en sånt galet år av kontraster att jag iställer tänker tåta ihop en liten lista över vad som varit sämst & bäst med de senaste 365 dagarna. I kronologisk ordning...

 

 

1. Gravidillamåendet. Vilken chock det kom som & så otroligt golvad jag blev. Minns att jag låg i soffan & grät & tänkte "är det så här dåligt en mår om en får cancer & måste gå på cellgifter hade jag nog bett dem avsluta behandlingen". Fy tusan vad hemskt det var.

2. Att vi, när illamåendet var som värst, blev informerade om att vi var tvugna att flytta. Hjälp så stressad jag blev av det. Satt & sökte lägenheter, kunde inte hitta något vettigt alls & kände paniken stocka sig i bröstet.

3. Avloppsöversvämningen på det... Lågvattenmärket kom den natten då Paul tappade ut 22 liter bajsvatten över hela golvet, vi moppade fram till 1 på natten & när jag äntligen skulle få tippa i säng... Well, Digby hade fått panik över att han inte kunde ta sig till kattlådan pga av allt avloppsvatten så han bajsade under vårt täcke. Vi hade bytt kattmat samma dag så han hade diare... jag grät, rotade fram våra campingunderlägg & kämpade mig igenom en av de mest osköna nätterna i mitt liv.

4. Kanadas immigrations-system. Att det ska ta TVÅ år att gå igenom en ansökan, att jag inte kan lämna landet under tiden & att jag inte kan jobba... Ännu sämre, att du inte räknas för fem öre under hela den här tiden - det spelar ingen roll att jag är gift med en kanadensare, eller mor till en, jag har inga rättigheter. Det här innebär tex att vi måste betala för all min sjukvård, om det inte vore för Pauls jobbförsäkring som täcker det mesta utom... trumvirvel, GRAVIDITETER (enda undantaget, om jag klarade av allt enbart med hjälp av mina barnmorskor)! Vilket vi blev informerade om någon gång i efter att jag redan var gravid. Förstå rå-ångesten jag kände varje gång jag vaknade klockan 4 på morgonen & började tänka på hur mycket ett kejsarsnitt skulle kosta.

5. Min 4-dagars förlossning. Innan hade jag tänkt att det var illa om jag kämpade på i 48 timmar, HA på den! Hade ju så gärna velat gå igenom det hela så naturligt som möjligt, med hjälp från mina fina barnmorskor, men det sket sig rätt rejält & det slutade med att min vård gick från dem till läkarna på sjukhuset samt epidural. Så check på rätt massiv sjukhusräkning samt att jag fick gå igenom merparten av slutskedet med personer som jag inte kände.

 

 

1. Att jag blev gravid. Minns fortfarande misstron jag kände när jag såg graviditetstestet. Hade helt gett upp om en baby 2014 & deppade så himla mycket över det & så kom det så där helt i 11-timmen & precis när det kändes som tyngst. Ett litet mirakel!

2. Att vi köpte vårt hus & flyttade till Guelph! Åh vad jag älskar stan & att vi har något som är alldeles vårt eget - fria händer & värdens utlopp för att vara kreativ!

3. Att jag äntligen tog mod till mig & sa upp mig från UofT. Har varit så olycklig över mitt jobb där år efter år men aldrig vågat kasta lös förrän nu. Vad som förändrade det hela? Dels året i sig, det kändes verkligen som året att driva igenom förändringar, men mest att de endast gav mig ett år ledig för allt gravidrelaterat. So... eftersom jag låg däckad de första 26 veckorna av graviditeten åt det upp en rätt rejäl bit av det året - vilket hade inneburit att vi varit tvugna att sätta Tor i infant care redan som 5-6 månaders. Det kändes bara så fel & i kombo med hur jag vantrivdes så var det i slutändan ett lätt beslut.

4. Mina barnmorskor - att byta till dem från min OB gjorde så otroligt mycket för mitt välbefinnande. Hatade verkligen att vara gravid, men de fanns hela tiden där som en trygg, peppande, kraft. Aldrig att jag kände mig kritiserad, förbisedd eller besvärlig. Jag har aldrig uppskattat vård på det här sättet förrut & jag är så otroligt tacksam för den tid jag fick tillsammans med dem!

5. Tor... Det allra vackraste avslutet på det här året. En så underbart omtumlande upplevelse att bli mamma till det här lilla knyttet!

Fördelen med att vara en svensk-kanadensisk familj är ju att vi får TVÅ jular - måste ju fira både den 24e & den 25e! Så igår hade vi svensk julmiddag för oss själva & körde paketöppning nummer ett & idag körde vi nya friska tag & Pauls föräldrar kom på jullunch med tillhörande andra paketöppning. Innan de kom surrade jag runt i köket & fixade välkomstglögg & Paul fick i uppdrag att sätta på Tor något "fint". Visade sig att han köpt en liten juloutfit till Tor utan att visa den för mig - så helt plötsligt kom han in i köket med den minsta tomte jag någonsin sett!

Jag var osäker på om vi skulle få ihop det - men med Tor i Babybjörnen på Pauls mage & lite överväxel på mig i köket bidde det julmiddag även här i huset. Inte farmors köttbullar, crepes hanns inte med & jag glömde tina räkorna men ändå julmiddag! Salami, rökt ren, rökt & gravad lax, janssons, köttbullar, skinka, fyllda ägghalvor, rödbetssallad & VÖRTBRÖD som gick att äta! Har nämligen kämpat med vörtbrödet varje år vi firat här i Kanada & bara producerat den ena tegelstenen efter den andra. Jag & kanadensisk jäst är nämligen ärkefiender... Så HA på jästen, för i år hittade jag ett vörtrecept med bikarbonat & det blev så himla bra!

Sakta, sakta, börjar det kännas lite mer jul här i huset. Paul kom efter mycket om & men hem med en plastgran - efter att ha sökt av hela Guelphs närområde visade det sig nämligen omöjligt att få tag på en riktig gran så här nära inpå jul. Memo till oss själva inför kommande jular. Fast i år kändes det rätt bra ändå. Vi har nämligen inte lyckats köpa på oss en dammsugare än, så tanken på episka mängder barr överallt gjorde att jag faktiskt smygglädjs åt plastversionen. I nuläget har Paul pysslat ihop den & fått upp julgransljusen medan jag griljerat skinkan & kokat upp en massa rödbetor som ska bli sallad. Hade velat få ihop en sats nanaimo bars också, men det kan vänta tills imorgon, i nuläget är prio ett att få upp resterade julgranspynt. Ja... prio ett efter "konstruera liten papphatt åt katt":

Jag hade ju så gärna velat skriva något småputtrigt julglatt just nu - men dessvärre är väl julstämningen inte på topp här i huset idag. Dels är det plusgrader & regn ute (döden) & dels har en viss liten herre inte sovit speciellt mycket i natt. Vilket ledde till att föräldrarna inte tog sig upp ur sängen förrän vid 11, dock fortfarande i zombie-tillstånd. Tanken var sedan att vi skulle få en massa gjort, men istället har vi slagit till på 0 avklarade projekt. Tor kan vara lugn i typ 5 minuter, om han får vara nära & hålla handen:

För ett litet tag sen blev vi inbjudna till Pauls vän Phil pappas 60-års kalas. Vi velade lite fram & tillbaka om vi skulle gå eller inte, men så pratade Paul med Phil & fick höra att det skulle vara en "liten intim tillställning" så vi bestämde oss för att våga oss ut med Tor. Vid sjutiden svängde vi in på Phils brors gårdsplan & möttes av en djurtransport med tillhörande ren...

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det farmors födelsedag! För ett år sen firade farmor & jag den här dagen i luften över nordatlanten med vin & cheese cake - farmor fick min bit. Idag fyller fammo 86 år & firar utan cheese cake, för från sin förra födelsedag tills idag har hon lagt om hela sin kost & gått ned mer än 15 kilo. Det är verkligen en bedrift & något som är värt att fira i sig själv! Vi passade på att skicka en liten blomma till farmor, för blommor är ett måste på födelsedagar, & som vanligt gick jag för en bukett som även gav något till välgörenhet. Tycker att det är så fint att det alternativet finns & den här gången hittade jag en så himla bra kombo - amaryllis med gris! Kändes klockrent, dels för att farmor alltid haft de mest strålande fina amaryllisarna under julen & dels för att grisen låg farfar så varmt om hjärtat. Inte som skinka... utan han tyckte helt enkelt väldigt mycket om grisar - han brukade rita grisansikten åt mig när jag var liten, inget annat, men grisarna var han ta mig tusan en mästare på! Så det värmer i hjärtat att barnfonden nu kan ge en familj i Kenya en egen liten kulting att ta hand om.

 

En liten extrapresent farmor - du frågade om Tor öppnat ögonen än. Jo, han är ju ingen kattunge så det har plirats lite då & då & så här dagen till ära fick jag det på kort.

Det känns som om det finns hur mycket svenska julkakor & bullar som helst – klenäter, mjuk pepparkaka, lussebullar, korintkakor… Alla familjer har väl sina egna måsten, men överlag så kommer det att dukas fram ett totalt överflöd av vad jag skulle kalla ”svenska julklassiker”. Kakor som alla har en relation till. Kan inte påstå att jag känner att jag har samma känsla när det gäller det kanadensiska kakutbudet. Klart att de gör pepparkakor, men i övrigt känner jag mig rätt lost på vad de bakar här. Spånade lite på temat igår & kom bara på en enda sak som känns typiskt kanadensiskt & ”julbakigt” – nanaimo bars.