MsBree

Nojjiga jag & Laura har precis lyckats blåsa upp en storm i ett vattenglas! Tidigare idag (ca 3 h sedan) la jag märke till en lång, glasögonprydd man som sakta vankade av & ann i vår korridor. Funderade lite på vad han gjorde där men glömde sedan bort det. För ca 10 min sedan sa Laura hej då till mig för att gå hem, hon går ut från kontoret, stänger dörren & kommer sedan in igen. Viskande frågar hon mig om jag lagt märke till den främmande killen i korridoren. Eftersom jag de facto har ett minne av att ha sett ngn som inte hör hemma på vår avdelning börjar jag nojja lite. Laura knatar ut igen & frågar honom om han behöver hjälp med ngt, han mumlar ngt vagt tillbaka & Laura flyr in på kontoret. Eftersom jag planerat att jobba sent & vi haft problem med stölder på avdelningen beslutar vi oss för att kontakta Piere (professor som sitter 2 dörrar bort). Skrämt kutar vi dit, Piere ingriper & ställer killen tillsvars. Pinsamt nog visar det sig att han är en forskare från granninstitutionen som gått över till oss (samma byggnad) för att rensa huvudet & slippa tänka på sin egen forskning...