Breath...
Igår när jag kom hem var jag förövrigt så uppskruvad att jag trodde att en vajer skulle poppa ut från mig i vilket ögonblick som helst. Svängde in i köket & började panikpacka ut den mat som jag köpt med mig på vägen tillbaka. I detta läge kom Rob in i köket, fick syn på mig, drog mig intill sig & gav mig en kram innan han tog tag om mina käkar med båda sina händer & bara:
Breath, Idaaah, just breath... No, no, don't say anything yet, just breath. Oki?
& sedan kokade han en kopp te åt mig & jag kunde långsamt återgå till att bli något mer normal igen. Jag kommer att sakna honom så oerhört mycket...
Breath, Idaaah, just breath... No, no, don't say anything yet, just breath. Oki?
& sedan kokade han en kopp te åt mig & jag kunde långsamt återgå till att bli något mer normal igen. Jag kommer att sakna honom så oerhört mycket...
Kommentarer
Trackback