MsBree

Lördagen ägnades simpelt nog åt att städa samt att dricka vin med Isolde & sedan drog jag med mig han som alltid får mig att le till Svenska kyrkan på söndagen för julkonsert. Mkt intressant upplevelse. Det första som hände när vi kom in var att någon hälsade på honom vid namn, i Svenska kyrkan, en yttepytteförsamling i en mkt stor stad... Visade sig vara en gammal skolkamrat till honom vid namn Kristna - vars mamma Solveig sjöng i kören tillsammans med hans flickvän Lindsey, som klättrar på TCA... Världen är väldigt liten. Anyway, konserten var gräslig & moi fick ett hysteriskt fnitteranfall vid ett tillfälle som fick tårar att rinna nedför mina kinder medan jag kämpade febrilt för att inte skratta högljut. Anledningen till detta, samt att konserten sög, var helt & hållet körledarens fel. Moi har dålig syn, med vad jag kunde se från typ den femte raden bakifrån lyckades ändå övertyga mig om att människan i fråga är vansinnig. Vilket jag fick bekräftat under glögg (!) & lussebullefikat av Lindsay som jag genast blev bästa vän med. Medan vi sitter där & pratar får jag plötsligt en polletattack - körledaren är helt enkelt samma monstrum som sjöng Svenska nationalsången under matchen i fredags! Samma person som jag förklarade vara 'En bedragare! HON ÄR INTE SVENSK!'... Fast enligt Lindsay så hade hennes framförande varit mkt uppskattat & 'fått svenskar att tacka henne med tårar i ögonen...'. Jo tjena.

Upplevelsen var så gräslig att jag fick kuta iväg under första pausen & bunkra upp mer öl för att komma över chocken. Hon sjöng så dåligt (uttal) att jag till & med tappade bort mig av pur förskräckelse!