I love...

Rob, han är verkligen en av de bästa vänner jag någonsin haft, men ibland vill jag strypa honom. Långsamt. Rob har ju tidigare jobbat med att sälja frilufts-/klättrarutrustning - han är typ helt lysande på sådant & kan allt. Detta medför att han alltid hjälper mig när det kommer till att kitta upp mig på den typen av saker. Han är den typen av person som tittar på en & sedan går iväg & hämtar ett plagg, i rätt storlek, som du blir kär i (& detta är alltså friluftskläder vi talar om - inget direkt major craving i min värld). Anyway, igår hjälpte han mig att prova ut mina skor. Tydligen är jag något sorts unikum eftersom båda mina fötter är exakt lika stora, både på längden & bredden. Rob blev lite smått till sig över detta & kände att det var något som var värt att diskutera efter klättringen, under middagen (moi & 5 killar)... Nu är jag ju inte speciellt förtjust i mina fötter (eller fötter över huvud taget för den delen, I find them rather discussing) så att de var det allmänna samtalsämnet under middagen var väl inte ultimat. Speciellt inte som Rob kände att han behövde varna mig för att jag kan komma att utveckla sådanna där äckliga knölar på dem (eftersom jag så ofta knölar ned dem i tinny shoes)...

Moi - Well maybe we could discuss this afterwards...
R - But it's important! You might end up with bunions, it's really painful!
Moi - Someone else will suffer with pain much sooner if we don't change the subject! I don't like to discuss my feet's or possible crown-features over dinner!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0