Without my...

Det här med att Rob är i Colorado känns konstigt. Jag är så himla van vid att ha honom någonstanns i periferin/skakandes mig upp & ned att jag kommer på mig själv med att glömma bort att han inte är här i Toronto. Fast samtidigt är det ganska skönt också. Rob är, som alla skottar jag någonsin mött, lite lätt överenergisk = satt vid frukostbordet i morse & förundrades över stillheten runt omkring mig. Lallade runt & njöt av frånvaron av speedad energi. Nackdelen är förstås att moi nu återigen har ett problem med att ta mig ut ur huset... Halv elva blev klockan innan jag travade in på kontoret, lite dåligt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0