MsBree

Jag är den förste att erkänna att jag inte direkt kom speciellt bra överrens med min lillebror när vi var yngre. Han hade en förmåga att irritera mig till den milda grad att  jag i princip bara fick spel. Detta hör troligtvis lite grann ihop med att jag länge brottades med min besvikelse över att jag begåvats med en bror istället för en syster, men i vilket fall resulterade det i otaliga slagsmål under vår barndom. Som tur är gick det över i & med att jag flyttade hemmifrån & i dagsläget är vi såta allierade. Dock finns det fortfarande dagar då jag känner hur irritationen bubblar upp & det är då det är så skönt att falla tillbaka på en av mänsklighetens grundregler - småsyskon är lite mer laid back, det blir lite grann som det blir & det är bara så det fungerar. Det är inte deras fel, de fungerar helt enkelt på det sättet. Denna teori backas fullkomligt upp av Daniel Kellermans (Martin Kellermans lillebror) oerhört hemska/roliga bok 'Black Moon Party'. Läste alldeles nyss ut den & när jag slog igen den efter sista sidan mumlade jag fram ett litet tack till de högre makterna för att min lillebror ändå är så pass vettig som han är... Shit, jag hade blivit helt vansinnig om han hade varit lika totalt oförmögen att inse att saker som man gör har konsekvenser!