På andras bekostnad...
Hade som sagt SEM-tid imorse & medan jag hade rätt trevligt tillsammans med teknikern kände jag mig bara som en idiot så fort min handledare kom in i rummet... Right over my head... Suck, Jörg är inte den lättaste människan att ha att göra med. Känns lite som om man är hans lilla labbråtta som han konstant testar 'Jasså, du klarade av det? Oki, men då får du göra detta istället, låt se hur det går!'. Naturligtvis är detta bra, jag lär mig massor & jag härdas verkligen, men ibland hade det varit trevligt med lite värme... Det är då det känns extra bra att ha lektion med min gradkurs. Vi är alla gradstudents, ie samma nivå, men helt ärligt så har de andra verkligen bara noll koll. Det borde väl egentligen kännas lite hemskt när jag vet mer om ett visst ämne än den person som de facto arbetar med just det, MEN, dagar då man manglats av Jörg sa skiter jag helt ärligt i det. Ar väl ett rätt mänskligt drag antar jag, inte särskilt smickrande kanske men, men... Det känns iaf mkt bättre nu! Nope, I'm of to a workshop med klättrargänget! Knutar som jag behöver lära mig, tekniker att observera!
Kram!
