MsBree

Men att ta sig till gårdagens middag var däremot en liten mental pers. Först & främst - det var torsdag, vilket är jämställt med klättring för mig. Knatade således lite småtjurigt iväg från kontoret vid halvsju bara för att inse att spårvagnen som jag behövde ta inte ville gå - så det blev till att promenera. Vilket var superskönt - only problem, det ökade på min ambivalens... För efter att ha presterat de bästa 45 minuterna orienteringsförmåga i mitt liv blev jag apförvirrad ca 400 meter från min slutdestination. Snurrade obeslutsamt runt på trottoaren när en kille kom fram & frågade om jag behövde hjälp. Tänk kombon snygg (rolig!) kille & den sötaste lilla hundvalp du någonsin sett... Ehum, var ju lite svårt att slita sig från den konversationen. Tycker att det om något visar på min level of commitment när jag väl har lovat något! :)