Fast i & för sig...
Fick ju iaf reda på en sak igår som gjorde mig glad. Rob berättade att hans handledare sagt att avdelningen gjorde en stor förlust i & med att han åker hem (vilket är helt sant, Rob är en av de bästa geologer jag någonsin mött) eftersom det innebär att var årskurs nu bara har en 'riktig' masterstudent kvar - moi.
R - He thinks really highly of you, you know?
Moi - Huuuhuhulk?
R - Yes, he actually told me that he was really impressed by the fact that you already have papers, and that people talk about you at the department - because you've done so well. They think that you are a real access.
Moi (helt gråtskakigt) - Thanks...at least I know that I'm on the right place...This is what I'm meant to do...
R - Yes, and you won't give up...because you're stronger...
Oj, så mycket det låg i den sista meningen han sa... tycker synd om honom.
Men desto roligare för dig. :D
Altså inte då att han mår dåligt, utan att det går så bra för dig och att du verkligen uppskattas!
Det var skont att hora det, min handledare ar ju inte direkt varldens mest uppskattande - hans installning till alla ar att de ar underlagsna honom... Not so charming.
Vad galler Rob sa det ar hemskt att se honom sa har. Dels for att han ar min van & dels for han ar en brilliant forskare - vilket han bara kastar bort!
