Så underbara människor det finns!
När allt känns lite så där...det är då jag verkligen uppskattar när andra männsikor gör något knasigt, något helt oväntat! En av de få gånger som jag genuint skrattade igår var när Rob & jag stod ihoppackade i spårvagnen på väg ut till TCA. Tanten (ca 60) som körde pratade apkass engelska med en jättestark latinamerikansk brytning, men så himla skön person!
'Ladies and gentlemen, please move back, please move back so that you can enjoy our complimentary whine, lobster and cheese that we serve in the back of the car! Oh, and so that we can let in some more people from the cold!'
En stund senare...
'Ladies and gentlemen please don't breathe so hard. This is like a lovers nest; I can't see the road... Maybe open up a window please? And, remember, don't push the doors, I don't want anyone of you to fall out - you are all too precious to me!'
