85 ångestattacker senare...
Hepp, så är det ivägskickat. Hade jag skrivit det för hand hade golvet varit fullströsslat med förkastade utkast - för hur skriver man ur hjärtat om något som har klichémanglats till döds i varje mediaform som bara finns? Hjälp, känner mig helt dränerad på energi just nu. Oerhört trött men samtidigt så där oroligt rastlös, för tänk om det bara är jag i hela universum som tyckte att det jag tillslut skickade iväg var så bra som det kunde bli? Tänk om alla andra skulle läsa det & bara vrida sig plågat över mina formuleringar? Suck, oh well - det som egentligen spelar roll antar jag är att det faktiskt kom från hjärtat. Fast en liten del av mig vill buffra, skriva ihop ett nytt mail & skicka iväg - som en liten bilaga till hur det första mailet skulle ha tolkats, ett litet memo innehållandes alla de där orden som jag ville skriva men som jag inte riktigt orkade eller vågade.
Sans & vett säger dock GÅ HEM! Så det tänker jag göra, knata hem till Drambuie & min säng - & under min vandring hemmåt så kommer jag skänka en tacksamhetens tanke åt att mitt hem är utrustat med just Drambuie men inte med internet. Sweet. :)
Kram
Sans & vett säger dock GÅ HEM! Så det tänker jag göra, knata hem till Drambuie & min säng - & under min vandring hemmåt så kommer jag skänka en tacksamhetens tanke åt att mitt hem är utrustat med just Drambuie men inte med internet. Sweet. :)
Kram
Kommentarer
Trackback