MsBree

& undrar ni över att min ton låter lite så där lätt gladare än vad den gjorde i söndagskväll så beror det helt & hållet på att jag känner mig mkt friskare. Rob & jag blev aldrig sams innan han åkte hem. Vilket är jättetråkigt, men samtidigt inte lika tungt som jag hade trott att det skulle kännas. Vårt förhållande var alltid lite speciellt & så här i efterhand kan jag väl tycka att det var lite destruktivt på vissa plan, det var delar av det som kom upp till ytan i söndags & om ingen av oss klarar av att jämka ihop vår vänskap så är det mindre smärtfyllt att bara ta ett steg åt sidan. Vem vet, en dag kanske vi kan bli vänner igen, en dag kanske vi kan kommunicera så att vi båda känner oss förstådda. Vilket jag hoppas på även om jag inte sätter all min tilltro till det.

En del av mig säger att jag inte ska hoppas över huvud taget, en del av mig säger att jag gråtit för många tårar över honom, en del av mig säger att man aldrig ger upp om de vänner som vunnit en plats i ens hjärta...