MsBree

Jag sitter på kontoret, tillfällig paus mellan två labbar med mina studenter, & har ångest. Jag har nämligen pytsat ut Josefin på egen hand i Toronto. Det känns lite som om jag skulle ha tappat bort mitt barn på ICA, åkt hem, lagat middag & bytt kattsand till katterna innan jag inser vad jag gjort... Försöker intala mig själv att Jo kommer att klara sig alldeles utmärkt & att hon har min mobil som livlina, men en liten del av mig vill springa med hysteriskt flaxande armar till Yonge & Dundas & bara vråla

'Have anyone seen my friend, she's small and wears a red duffel!'

Men jag andas mig igenom dessa impulser & styrker mig med tanken på att han som alltid får mig att le kommer att plocka upp henne vid fyratiden. So, jag har bara lite drygs en timmes ångest att ta mig igenom & sedan blir klockan fyra & jag kan ringa & höra mig för hur allt går. Hm, kommer kanske att bli lite kycklingmamma om jag får barn någon gång, jaaa...