Jo lever...
& är återfunnen. Pust, moi kan andas ut. Visserligen sitter jag fortfarande på kontoret, men nu vet jag iaf att hon har mött upp med han som alltid får mig att le - hon är räddad! Oh, så skönt - nu behöver jag inte känna mig som om jag satt ut en kartong med kattungar på gatan, som Edwina när hon inser att Patsy sålt Saffy...
Du vet att Jo ær vuxen va? Till och med ældre æn du =)
Du har bara världens finaste namn på honom... han som får mig att le...
Men Patsy och Ed, hur får du koppling till de 2 sköna varelserna?
sQ - Ehum, jooo... men det var jobbigt iaf. Det blev ett sånt där tänk om scenario.
Maja - Men det är så sant, det är den effekten han har på mig!
ma - Jo men när de är i Afrika så försvinner Saffy & Edwina märker inget innan dess att hon inser att Patsy sålt Saffy till en man ur lokalbefolkningen
Det avsnittet har jag aldrig sett. Men du menar att Jo i Toronto är som Saffy i Afrika, Fattas bara att hon blir såld till någon lokal indian - eller!
Hej Ida. Magnus har fått licens att ta över farfars vapen och har varit med oss gubbar vid 2 tillfällen, jag tror att gubbarna och Magnus uppskattade det hela. Tänk bara att Magnus avstod en filmkväll med sina polare för att 5.30 en lördagmorgon ryckas upp från sängen (visst är det fantastiskt). Fick också från 5 meters håll (från skytten) se när en 17 taggare sköts.
För 1½ vecka sedan opererade Christer mitt vä knä. Det var mycket som var trasigt. Christers kommentar var att det var det jävligaste knä jag sett i år. Jag höll också med, men å andra sidan har jag bara sett insidan av ett knä i år.
Är i vart fall på bättringsvägen, har jobbat 1 vecka och behöver numera enbart en krycka för att ta mig fram. Nästa vecka kanske jag till och med måste börja lära mig att hämta mitt kaffe själv. Har dock inte prövat denna tes i praktiken (har inte behövt).
Hälsningar Gunnar
Vill bara säga att jag överlevt resan över Atlanten. Just nu är jag dock lite småtrött; är inne på 26e timman. Eller 24e, beroende på om man ska räkna de 2 timmarna som jag kanske sov på flyget. Jag väljer nästan att inte göra det =)
Puss!
P.S Vill bara säga till alla oroliga att jag klarade mitt lilla egna äventyr alldeles galant =) Inga trauman inträffade ;)
ma - nej jag syftade mer på att jag kände mig usel som inte hade koll på vart hon befann sig
Pappi - 5.30... eh, det har väl aldrig hänt tidigare... Oh, lite svårt att smälta, men jag är glad att ni alla tycker att det är roligt! Vad skönt att Christer kunde fixa in en tid åt dig, fast kommentaren är ju mindre rolig. Hoppas att allt blir bra & att du snart börjar kunna använda knäet igen. Kram!
Jo - Klart vi säger 26, man ska alltid dra till med det som imponerar mer! :) Skönt att höra att du är framme & att allt gick bra, saknar dig redan! Puss!
