The dinner...
Har ju också kommit till slutsatsen att Thanksgiving är farligt, allt är tillagat i smör eller lönnsirap (sötpotatis in lönnsirap är min nya drog i livet) & de få undantagen dränks i kalkonbaserad, supertjock, sås. Men ibland får man faktiskt inte bry sig, ibland måste man inse att en gång är ingen gång & att man banne mig ska vara tacksam för allt som står framför en. So, jag åt tills magen stod i fyra hörn & vi alla bara satt & tomt småpetade i oss vindruvor. Vilket naturligtvis var starttecknet för att det var dags för pumpapaj & min lingon & kanelpaj + ton med vispad grädde. Då var det skönt att kunna falla tillbaka till min policy att inte äta något sånt! So, medan de andra svettades över sina fullastade tallrikar (Isobels version av en liten bit paj är ca 1/6 av pajen) satt moi & knaprade vindruvor & sippade vin & kände mig så där alldeles underbart lagom lullig, varm & älskad. 
Isobel i farten, i henne kan farmor ha mött sin överman när det gäller att utfodra massorna...
Milan skär upp kalkonen, moi älskar kalkon! 
Min lingon & kanelpaj till vänster & pumpapaj till höger, de två äppelpajerna var kvar i ugnen vid detta fotoögonblicket...
Vad bjuds det på för helger när vi kommer måste jag ju undra?
Och ja, det såg ut som ett redigt farmorsvirke, den där Isobel! (No offence)
Eh, I don't know... Men jag är ganska säker på att ni inte kommer att svälta för det. Speciellt inte om Isobel får som hon tänkt sig! :)
