MsBree

Hepp, så har man varit med om sin första olycka i Toronto. Absolut inget allvarligt, men ändå mindre roligt. Var på väg för att köpa sushi med Paul när en bil bara tvärgirade ut & vår backspegel skrapade längsmed hela långsidan på hans bil. Inte roligt, massa färg borta... på vår fina nya Saab. Styrde in vid sidan av vägen för att ordna upp det som behövde fixas & ut kommer en äldre asiatisk herre som kikar på all borskrapad färg & bara "Ehhhihihi, I can't see anything... what you mean damage?". Trodde att Paul skulle få en hjärtinfarkt av irritation. Snäll som han är fortsatte han artigt, men enträget, att be om gubbens person info. & efter mkt om & men lyckades han få se körkortet. När det kom till försäkringspapperen tog det dock tvärstopp, för några såna fanns inte. Bileländet var dessutom registrerat i Texas & jag har aldrig hört någon staka sig så mkt när det gäller att läsa upp sitt telefon nummer. Ja jisses... Paul blev bara tröttare & tröttare & talade mer & mer övertydligt för att få åtminstonde något att gå in i gubbens huvud. Men det var verkligen som att dunka huvudet mot en vägg. Tillslut förklarade Paul att om inte skadan blev betald så var det lika med ett säkert kvitto på en polisanmälan för att köra utan försäkring. Då steg sammarbetsvilligheten ett pinnhål eller två & vi kunde tillslut åka iväg med åtminstonde all kontakt info som vi behövde...