MsBree

Då & då händer det saker i världen som jag bara måste följa på ett närmast slaviskt sätt. Sist det begav sig var det Knutby som stod på tapeten. Från det ögonblicket jag såg aftonbladets löp "Pastorhustru mördad" utanför Ica Fäladen var jag räddningslöst förlorad. Allt var tvunget att läsas, inte bara fakta utan varje liten analys av historien. Fanns det hela i skrift var jag tvungen att läsa & det höll i sig rätt länge - det fanns ju så mycket att nysta i. Alla krångliga släktband, döda föredetta fruar, otrohet, pistoler från undre världen, sms som lyckades trollas fram på nytt...

Sedan dess har det varit rätt stiltje. Jag har följt nyhetsflödet på ett normalt sätt. Tills Tiger Woods körde sin SUV in i det där trädet. Då började det hela igen. Gud, jag suger i mig varje artikel, rapporterar till Paul, kastar mig över datorn på morgonen för att se om det har trädit fram en ny älskarinna Jag vet att det är en personlig tragedi & att jag inte borde bidra till hetsen, men jag kan inte. Det är som en drog. VAD NYTT HAR HÄNT?! Det är som Days of Our Life men på riktigt...

Jag vet inte, säger det här något om en själv? När Knutby skedde var jag ihop med mitt ex Hans, nu är det underbare Paul... Är det avsaknaden av singeltokigheter som gör att jag blir så otroligt upphetsad av skandaler? Lite så att jag känner mig så välordnad att jag lite vampyraktigt måste suga i mig av andras drama? Hm... kanske bra då att jag har börjat fila på ett nytt upptåg för att få upp adrenalinet. :)