Tillbaka & mellanlandar...
Hemma i Toronto igen - har tagit denna dagen till att pyssla hemma. Packa upp alla julklappar, fixa med blommorna, tvätta kläder & tömma resväskor. Känns skönt, lite som om jag återerövrar mitt hem genom att få undan allt stök som kommer med två vuxna människor & tre sprängfyllda resväskor. Lever på vatten & äpplen, känns skönt att rensa ut kroppen lite efter julen samt den matorgie som flygresan hem utgjorde. Satan i gatan vad KLM göder en. Pga hårda vindar var turbulensen rätt uppskruvad igår, så nerverna fick lugnas med rätt mycket vin. Så lite hälsosamt levene idag känns som ett härligt bryt.
Flygresan mellan Amsterdam & Toronto var i övrigt en intressant upplevelse. Schiphol var på tåspetsarna efter förra veckans incident så alla detektorer var uppskruvade på max. Trots att jag stod i strumpläster & hade håret uppsatt med snodd utan metallspänne tjöt apparaten helt hysteriskt. Gisar på att det var BHn som gav utslag, i vilket fall, kropssvisiteringen efter det var rätt imponerande. Tjejen stack ned handen innanför byxlinningen & drog runt för att se att jag inte hade något fastmonterat. Nästa gång jag flyger ska jag ha sporttopp med inbyggd BH, mjukisbyxor & UGGS... Väl på planet visade det sig att vi hade en passagerare som inte stod med i flygmanifestet - tummult & 90 minuters försening. 90 minuter som vi INTE fick röra oss på. Mindre munter stämning. Det hela gjordes dock lite lättare genom att vi, i vår sektion, hade världens trevligaste flygvärdinna - Laura. Tvärtemot fungerade dock en man som satt snett framför mig - han klagade non stop. Väl uppe i luften fungerade allt rätt oki i cirkus 5 timmar. Sedan fick Mr Sur spel på Laura för att hon inte hörde när han bad om påfyllning i kaffekoppen. Han förklarade att hennes service var urusel, att han hatade KLM & att han krävde att få skriva ett klagobrev för att redogöra hur värdelös hon var. Alltså, detta är en flygvärdinna som tog sig tid att slå sig ned & fråga hur jag mådde när jag var uppenbart rädd... En flygvärdinna som rekommenderade mig att ta en kurs i flygrädsla samt tillslut lyckades få mig att skratta lite över luftgroparna. Moi blev ond & petade liv i Paul. Så när chefs stewarden kom för att hämta Mr Surs brev bad vi om att få ett KLM-brev vi med, ett för att tacka för den UTMÄRKTA service vi fått. Paul tåtade sedan ihop ett genialt brev där han inte bara hyllade Laura utan också förklarade att hon hanterat vår fördröjning, samt den medföljande irritationen hos flertalet besvärliga medresenärer, föredömligt. Efter det var Paul & moi hela besättningens favoriter & när vi tillslut klev av planet i Toronto skedde det med glada ryggklappar & tack för att vi visat lite civilkurage. Mr Sur däremot hade nog allra helst sett att vi detonerat vid bagagebandet.
