Som ett litet barn...

Ibland undrar jag lite över hur jag är funtad. Har ju tidigare skildrat min enorma kärlek till frukost, men faktum är att mat över lag är rätt viktigt för mig. På bestämda tider. Får jag inte lunch klockan 12 blir jag grinig. Uteblir mitt eftermiddagsäpple vid 3 tappar jag all motivation. Dröjer middagen för länge försvinner livsandarna. Samma sak med sömn - är som Skalman. Upp i ottan, kånka på, & så somna som om någon slagit av strömbrytaren. Paul jämnför mig med en liten djurunge - något som kutar runt helt hyper & sedan slocknar tvärt i språnget. Stämmer rätt bra. Fast jag skulle nog mer säga att jag är som ett litet barn, ibland fastnar jag nämligen i tröttheten. Så var det igårkväll - var grymt trött men kunde bara inte flytta på mig. Så jag satt i soffan & checkade faktaböcker på Amazon som en annan zombi tills dess att Paul kom & ledde mig uppför trappen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0