MsBree

Sedan fick jag också ett sammanbrott utan dess like i går eftermiddag. Efter att ha jobbat hela dagen, som sagt med en fem minuterspaus, kommer Paul springandes in i köket när jag står & diskar som en tok. Han förklarar att stora rummet håller på att packa ihop & undrar om jag inte ska skynda ut & köpa något. Moi får panik, inser att jag jobbat så otroligt mkt att jag helt glömt bort att köpa svartvinbärssaft - det ENDA som är riktigt viktigt för mig under marknaden. Så vi stressar ut & springer bort till bordet där de har all mat. Flaskorna står där fortfarande & jag andas ut. Förklarar att jag vill köpa två flaskor (till överpriset $14) & får ett blankt nej tillbaka. Det är FÖRSENT på dagen. Jag förklarar att jag jobbat så hårt i köket att jag inte kunnat komma ifrån men svaret förblir detsamma. Kassan är stängd. Jag ser rött. Har man jobbat & ställt upp i flera veckor, satt ihop hela julmarknadens julspel, ordnat en fototävling åt de lea kärringarna & ligger ute med över $700 (Paul & jag tillsammans, men ändå) så kan man väl ändå inte nekas två flaskor saft?! "På riktigt" sa jag "Ni menar att ni är så oflexibla att jag inte ens kan få KÖPA två flaskor saft när jag skött om hela restaurangen i två dagar. Vet ni, om ni nu på riktigt har mage att vara seriösa & vägra & sälja mig två ynka flaskor saft då kan ni faktiskt behålla dem". Sen gick jag, marcherade ut ur rummet, tårarna kom när jag väl kom ut i köket. Jag vet att det bara var två flaskor saft, men jag var så trött & så förbannad att jag inte orkade med annat. Beslutade mig för att det helt enkelt var nog. Satan heller att jag ställer upp & jobbar om det ska vara så otacksamt. Medan jag försöker samla mig kommer Paul in i köket & möter Birgitta (som jag har haft ansvaret tillsammans med för restaurangen) som undrar var jag är. Han förklarar vad som hänt & Birgitta går ut i stora rummet, tar två flaskor saft från bordet & går tillbaka till mig & ger mig dem med en kram. Det är den typen av personer som SWEA behöver - personer som inser att det är jobbigt att vara långt hemifrån ibland & att man faktiskt ställer upp för varandra...

De lea mattanternas bord...

Hur slutar hela historien då... Jo lite senare springer jag på Barbro, vår chef för hela marknaden. Jag förklarar vad som hänt & undrar om jag kan ge henne pengarna så att hon kan vidarebefodra dem till mathörnan. Barbro kastar runt lite mynt i fickan, funderar lite, ger mig en kram & säger "Ida, jag tar hand om de där $14 - det är det värt för att ha dig kvar i SWEA". So, slutsats. Det finns en liten klick SWEOR som jag verkligen inte känner att jag har något som helst tillsammans med & som lika gärna kan hoppa över ett stup. & så finns det vardagshjältar som räddar situationen...