30 km senare...
Vad gör då 30 km med ens kropp? Ja med min kropp i alla fall... När jag kom i mål var jag riktigt trött, det sticker jag inte under stol med. Ondast, faktiskt ondare än min gigantoblåsa under foten, gjorde mina höfter. De kändes som om de kompakterats från jaaa 10 cm ner till 3 eller nått. Gjorde ont på det där sättet att man blir rastlös, så istället för att sitta & sippa vatten i skuggan knatade jag raskt bort till närmsta tält där hjälp kunde fås.
Mkt trött Idah som precis bänt av sig skorna. Skönaste känslan på länge!
Stretcha med gummiband. Min kropp skrek först gällt & hotade med myteri, sedan förlikade den sig med fakta - det blev ju bättre! Väl klar med mitt rosa gummiband linkade jag bort till ett annat tält & fick massage. Dessvärre fick jag dock en liten, icke asiatisk, tjej som bara knådade så där mjukt. Jag som ville ha knytnävar virvlandes mot ryggen låg besviket & andades in alcogel-ångor under 15 minuter innan min första massage kom till sitt slut. Därefter plockade vi på oss lite gratis body-butter & smoothies & sedan åkte vi hem. & det var nog först då jag insåg hur jäkla bra jag gjort det. För vägarna var helt packade med folk som fortfarande gick mot målet - varav merparten fortfarande hade timmar kvar innan de skulle nå dit.
Det var "The White Shoes" vi såg - Pauls & min benämning på alla de människor vi sett gå runt i splitt nya träningsskor på morgonen. Hur deras fötter & höfter kändes vill jag inte ens tänka på. So, vi tutade & vinkade & satte igång bilradio för att ge dem lite extra ork.
