MsBree

Lördagen här i Toronto var fruktansvärt varm - mer än 26 grader, vilket verkligen känns när man har så långt att gå. Man kunde verkligen se hur värmen tog på folk. Fötter blev tyngre & tyngre, småpratet tystnade & man koncentrerade sig på att sätta en fot framför den andra - helt mekaniskt. Fast, då & då hände det saker som kickade en tillbaka in i nuet till 100%. Ett vänligt ord, ett leende som värmde lite extra, ett litet barn som sprang fram till en & ville att man skulle skriva sitt namn på familjens minnestavla... Även arrangörerna hade gjort sitt bästa för att göra våra hållpunkter minnesvärda. Personalen var utklädda till pirater, det fanns danslag på plats som uppträdde & så...

Den olympiska facklan. Jag vet inte om det var för att mina ögon blev så mkt större än alla andras när jag fick se den men, från att ha förevisats från andra sidan ett bord, plötsligt så sa Kimberly (tävlar i judo för Canada) bara "Nej men det är klart att du ska få hålla i den!". Så knatade hon runt bordet, fram till mig & beodrade en av de andra deltagarna att ta kort. Måste ju erkänna att jag tycker att det är grymt häftigt. I know, det är bara ett föremål & det är ju inte så att jag bär den en del av sträckan eller nått men jag tycker i alla fall att det är himla fint att ha detta kortet som minne. Lite så där "oh nej nu ska farmor berätta DEN historien igen varning" på hela upplevelsen... :)