MsBree

i humöret just nu. Hade väldigt svårt för att komma igång igår, men så är det ju så roligt att klättra att mungiporna inte kunde låta bli att sträva lite uppåt. Ja till dess att det beslutades att vi skulle prova på en cool säker nedfart. För den som sldrig provat på att klättra kan jag tala om att säkra nedfarter i regel inte utgörs av små promenadstigar nedför flacka små sluttningar. I regel rör det sig istället om mer eller mindre hasande & klättrande nedför partier som är något mindre lodräta. Nedfarten igår var den värsta ever, var nämligen en kombo av att klättra samt caving, alltså att klättra inne i grottor. Fick i det närmaste panik & blev mest bara asförbannad på Paul & Jaime när de sa åt mig att ta det lugnt, det var ju deras fel att jag svävade utan rep över avgrunden. So, efter det var jag tillbaka i läget jag var i tidigare under dagen. Inte på mitt mesta solskenshumör med andra ord. Fast sedan så klättrade vi lite till & så köpte Paul & jag hemkörd Thai-mat & allt kändes super igen. Tills dess att Paul kände för att prata om min fobi mot höga höjder & förklarade att det inte alls var farligt i grottan. Eftersom jag inte riktigt kan hålla med om att caving som involverar att klättra med händer & fötter på var sin vägg över en 5-6 meter djup spricka utan annan säkerhet än en hjälm kan vara ofarligt intog jag en något defensiv attityd... Vilket aldrig räddar upp humöret. Suck. However, imorse hade jag fått in $100 mer till min bröst cancer insamling & det var nog för att rädda denna tisdagen. Jepp, välgörenhet gör gott! Nu har jag bara $90 kvar tills dess att jag kvalar in till en 30 km runda för Princess Margaret!