Kan man dö av tristesse?

För i så fall börjar det banne mig närma sig. Argh vad uttråkad jag är! Gud vad jag vill härifrån! Jag vill hem, jag vill jobba i mitt labb, jag vill gå på promenad i min park, sova i min säng & banne mig kunna gå & handla när jag vill. Det enda roliga som händer här är typ lunchen & det är bara för att det finns sån där gnisslig keso varje dag. Jag avlider! Jag känner mig som när jag var fem & tiden stod stilla. Jag kommer aldrig att komma härifrån, jag är fast i en tidsbubbla & i evigheters evighet kommer jag att sitta & tomstirra ut på fjärden utanför & önska att jag kunde snabbspola tiden en vecka framåt. Jag har fan så tråkigt att jag kollar andra människors facebook uppdateringar på en kontinuerlig basis, då har man faktiskt inget liv längre. MÅSTE ta mig i kragen & kämpa vidare, vända skutan & göra något kreativt med min tid. Kanske det känns lite lättare om jag kan uppfylla lite små mål... Oki, bäst att sätta sig & lista göromål. Måste hänga upp mitt liv här på att prestera, för i annat fall blir det mentalt haveri.

Kommentarer
Postat av: Annica

Känner likadant.. sitter här och vet inte vad jag ska göra.. ;O

2010-08-30 @ 16:40:21
URL: http://anniicanilsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0