MsBree

Gårdagen var en studie i långsamhet. Långdragen, never ending, långsamhet. Dagen började med att både Paul & jag var grymt omotiverade på att lämna huset. Så fort ingen av oss vill göra något blir vi väldigt duktiga på att hitta på ungefär femtioelva olika göromål som är mer eller mindre livsviktiga. Så jag bäddade sängen & skakade kuddarna ute på bron. Paul bytte kattsanden & bestämde sig för att slå in de sista julklapparna till sina gudföräldrar. Det sistnämda projektet tog så pass lång tid att jag började bli lite stressad & stod & skuttade bredvid - kunde han inte bara slå in alla matvaror i en korg & ge bort dem som ett litet kitt, inte slå in dem en & en? Paul bara "No, mum says that Bill and Sheila loves getting many small gifts, that´s what they like the most about Christmas" - & så slog han in Marabou chokladen en & en... I tell you. NEVER again. Bill som lider av förstadierna av alzheimer's fixade nämligen inte att bara öppna paketen & gå vidare till nästa. NEJ. Först var han tvungen att knyta upp alla snören & vira ihop snörerna till en liten boll. Sedan måste all tejp avlägsnas försiktigt så att pappret inte skulle skadas, sedan skulle pappret vikas. Efter det tillbringade han minst 5 minuter åt att vrida & vända på vad han än fått. Fick han en dvd var han tvungen att öppna fodralet & kika på skivorna separat, fick han en flaska öl var han tvungen att avlägsna folietoppen & försöka läsa etiketten. När detta väl var avklarat var han i 50% av fallen tvungen att slå in presenterna igen i samma papper han spenderat så mycket tid åt att vika ihop. Jag trodde att jag skulle dö av tristress. Det var så plågsamt att jag bara satt & fnittrade. Så plågsamt att jag vid ett tillfälle gick in på toaletten & bara hoppade upp & ned & skrek tyst. Under hela denna tortyrprocess låg dessutom Bill cigaretter & pyrde i askfatet. Milan fick sinusproblem & Paul huvudvärk. När den sista presenten äntligen öppnats & vi kunde fly fältet förklarade jag för Paul att nästa år, då kommer fan alla presenter att hamna i en stor låda & den lådan kommer att förses med ett absolut nödtorft av allt vad papper & tejp heter. Presentsnören är bannlyst. Vi kan på sin höjd drämma på en sån där färdigknuten rosett med tejp på baksidan. Herre. Gud. Idag roar jag mig att tvätta alla gårdagens rökinpyrda kläder, min bh inräknad...