MsBree

Hämtade upp Therese på flygplatsen igår. Måste erkänna att det kändes lite ledsamt att stå där & vänta på henne. Inte för att jag inte såg fram emot att se henne, utan för att jag var omgiven av människor som var där för att hämta upp sina allra närmaste. Oj vad jag också hade velat stå & vänta på någon ur min familj... I vilket fall, tillslut kom Therese ut &, efter en snabb cigarett (9 timmarns abstinens för henne), hoppade vi in i bilen & åkte hem till oss för middag. Svängde ihop en kycklinggryta med kardemumma & tvingande i henne lite glögg. Efter det slocknade hon i soffan, så vi fick hälla i henne lite te för att få upp koffeinnivåerna nog högt för att hon skulle orka ut till bilen. Efter att vi släppt av henne hemma hos sig åkte vi tillbaka hem & kikade på "It's a Wonderful Life". För den som inte sett filmen så går den helt enkelt ut på att en ung man som tänker ta livet av sig får se hur hans hemstad sett ut om han aldrig fötts. Föga förvånande så är livet i denna alternativa verklighet rätt uselt. Folk är elaka, osympatiska & gnidiga. Vad värre är, hans yngre bror dog redan som nio-åring & blev aldrig krigshjälte vilket fick till följd att tusentals människoliv inte kunde räddas. MEN VÄRST... håll i er nu, hans fru träffade aldrig någon & blev UNGMÖ. En ungmö som tvingas jobba på bibliotek för för sitt uppehälle. Alltså, jag vet att filmen är producerad 1946 - men det är ju lite roligt att hennes "öde" är det som skildras sist & verkligen får hennes självmordsbenägne make att ångra varje tanke han haft om att ta sig av daga. För tänk vad hemskt: ogift, utbildad & omgiven av böcker...