MsBree

Full på ibuprofen & neocitran tog jag itu med maten... Ingen bra kombo. Jag lyckades förvisso med rödbetorna, med sedan sket det sig totalt. Mitt febervärkande huvud fattade inte alls vad jag skulle göra med julskinkan. Den kändes mest bara övermäktigt stor. På något vänster, jag vet inte hur, lyckades jag klippa av hela nätet runt om eländet innan jag insåg att jag ju faktiskt var tvungen att koka skinkan - inte bara griljera den i ugnen i en kvart. Stod & glodde tomt på den en halv minut eller så, sedan kom skriket i panik från tårna. Jag besparar er detaljerna i hur smärtsamma de efterföljande minuterna blev... Tack gode gud så har jag Paul. Han ringde snabbt upp en slaktare i närheten, fick tummen upp, grabbade grisen & löpte ut ur huset. En halvtimme senare kom han tillbaka med vår lilla nasse i ett nytt nät. Jag är evigt tacksam att jag har honom i mitt liv.

Uppdatering: Jag måste skratta! Saker & ting går inte riktigt min väg just nu... Igår spenderade jag en bra del av dagen åt att försöka pyssla ihop den där typen av gamla julgranspynt med änglar, ni vet de som är gjorda av glasyr & ett litet bokmärke. Problemet var bara det att glasyren aldrig blev hård. Totalt fiasko med andra ord. I ett sista försök att rädda mitt arbete från sopan tänkte jag att de kanske kunde gå att härda lite i ugnen. Feberhjärnan tänkte inte på att glasyren var äggbaserad...


Inte helt som det var tänkt att det skulle bli... :)