MsBree

Drog runt hela gårdagen & kände mig som sju svåra år. Så kom jag till SWEAs möte, satt & tyckte synd om mig själv i en 20 min or so & sedan... Sedan trängde det poänglösa tjattret igenom. Fastän jag inte ville göra annat än att sitta & lida DROGS jag tillbaka in i den vanliga världen av ren irritation. För HUR kan man ägna 40 minuter åt att diskutera vem som ska klistra kuvert?! Bara satt & dog av tristress & tokirritation, ni vet när det bara kryper i kroppen på en & man får små överslagsticks för att hantera det hela? Man fnissar lite hysteriskt över att konversationen är så plågsamt utdragen, man måste flytta runt fötterna för att få något att göra, man tittar på klockan, man kikar upp mot taket, leker lite med sin penna, ritar krumelurer på mötesprotokollet. VAD SOM HELST bara man känner sig lite mer distansierad från vad som pågår. Tillslut flydde jag fältet - men som en mycket gladare människa! Min irritation över det oorganiserade tjaffset puttade helt enkelt ut självömkan. It feels good to be back. Nu är det dags att göra något utav denna veckan!