MsBree

Sedan jag kom tillbaka från New York har jag längtat iväg mer & mer. Toronto, & hela norra halvklotet, är så vansinnigt trist just nu. Bara snö & slask, grått & dassigt. Jag vill ha värme, äventyr & piña colada. Rastlösheten bara KRYPER i kroppen på mig. Allra helst vill jag bara dra till Pearson & ta ett flyg var som helst i världen, bara jag får röra lite på mig! Vilket ju inte funkar riktigt just nu... Schemat tillåter inga spontanutflykter till Rio. So, jag sitter & drömmer mig bort - tittar på bilder från Italien när vi var där i Augusti & smyglängtar tillbaka till New York. Inte för att vädret är så mycket bättre där, men för att det är New York & den illistiga staden har växt & blivit helt fantastiskt bara för att jag inte är där utan här & känner mig rastlös.

So, eftersom man inte får någon PhD gjord genom att sitta & titta suktande efter flygplan har jag köpt på mig en jättestor världskarta som jag precis smällt upp på väggen. Steg två blir att införskaffa kartnålar så att jag kan märka ut alla ställen jag varit på & alla ställen jag ska åka till. & så får jag helt enkelt prioritera resandet. Tanken är att närhelst det känns lite motigt så ska jag kunna titta upp på min karta & tänka "SNART, då jäklar!". Konceptet bygger dock lite på att man ständigt har åtmistonde en resa att se fram emot. Tror inte att det hade varit riktigt lika motiverande annars. Mitt nästa mål är påsken... Då reser jag hit.