MsBree

Nja... dagen började ju inte jättebra. Tanken var ju att vi skulle åka ut & klättra med David & Nicole, vilka är gamla vänner till Paul som han förlorade kontakten med i & med att Nicole & Sandra inte drog jämt. Paul har alltså sett fram emot detta hela veckan. However, imorse ringer Sandra vid 8.30 & talar om att hon kommer att komma ut & klättra med oss. Det som har hänt är alltså att hon inte kunnat hitta någon att klättra med & tillslut ringt upp David (som hon inte pratat med på över ett år) & frågat om han vill klättra. Varpå David förklarat att han & Nicole ska klättra med oss men att hon & hennes partern är välkomna att följa med. Eftersom Sandra dock inte har en partner är alltså scenariot att vi fem ska mötas upp för en dags klättring. & det gör jag bara inte. Jag har inga problem med att Paul hjälpt Sandra att flytta i veckan men jag vill inte klättra med henne. Där sätter jag ned foten. Jag kommer aldrig att klättra med någon som uttryckligen har önskat att jag ska dö. Punkt. Det diskuterar jag inte ens. Så från min sida var beslutet klart så fort jag insåg hur dagen utvecklat sig. Det jobbiga var dock Paul, jag visste ju hur mycket han sett fram emot att se David. Förklarade att jag ville att han skulle åka, vilket han vägrade, vilket fick mig att känna mig som världens mest hopplösa & elaka & barnsliga flickvän som inte bara kunde bita ihop & stå ut. Det, i kombination med att jag kände mig så arg på Sandra, fick mig att börja gråta fastän jag inte ville (ni vet hur det känns väl? Man vill verkligen inte gråta men så blir man så upprörd att tårarna kommer i vilket fall & bara underminerar en helt). Usch så hemskt det var. Bara grät & kände mig helt värdelös & självisk. TACK & LOV kände Mammut på sig att något var fel & kom & gosade ned sig på mig & då kändes det genast lite mindre hopplöst. So, nu ska vi till Starbucks & styrka oss med lite chai & så får vi försöka göra det bästa av den här dagen trots att den blev allt annat än vi tänkt oss. Solen skiner ute, vi har varandra & hela staden Toronto till vårt förfogande... Det är inte så illa det heller, dags att skjuta undan besvikelsen & göra detta till en dag att minnas för något fint istället.