MsBree

Usch & fy vad jag känner mig nere just nu. Vädret suger & jag LÄNGTAR HEM. Jättemycket... Vill inte alls vara här i Toronto just nu. Jag vill ha skog & tystnad, inte storstad & måsten. Just nu känns det nämligen lite så, som om hela mitt liv bara går ut på måsten. Ida gör det, Ida fixa detta omgående, Ida kan du... Värst är "Ida kan du...", när det gäller jobbet så inser jag ju att det måste göras oavsett om jag känner för det eller inte, jag får ju trots allt betalt. Men allt detta ideela skit som ska göras, & dessutom göras med glatt humör, det kan ju bara gå & dö just nu. Värst var nog i söndags på förstahjälpenkursen (som jag förövrigt fixade, inte för att examen var så svår - men det var skönt att få certifikatet) när Pauls pappa ringer vid tvåtiden & bara "Jaha, då kommer ni på middag ikväll då!". Noll förvarning, uppstigning klockan 6 hela helgen & totalt blodsockerfall ledde till absolut åsnevägran från min sida. Vilket kändes oerhört taskigt mot Paul, men jag orkade bara inte. När man inte har energi nog att ens vara trevlig mot den man bor ihop med ska man faktiskt bara åka hem & inte tacka ja till saker bara för sitt dåliga samvetes skull. Så jag satte ned foten. Just nu känner jag att prio ett är jag, det måste det få vara ibland. Så nu ska jag försöka hitta på något roligt för mig själv, något som endast involverar MIG & som boostar humöret lite.