MsBree

Åh jag är så lättad just nu! Paul & jag har typ tidernas mest fullspäckade helg framför oss eftersom vi ska gå igenom en kurs i wilderness first aid som börjar på lördag morgon & slutar på söndag eftermiddag. Eftersom kursen kommer att hållas drygt tio mil ifrån Toronto blir det att gå upp väldigt tidigt båda dagarna. Detta hade varit helt ok om det inte varit för att Pauls mamma planerat in en släktträff på lördagen. Tio mil ifrån Toronto, fast i motsatt riktning. Vilket innebär: uppstigning kring 7, heldagskurs i hur man hissar upp någon som ligger på en bår för en klippa & sedan tre timmars körning upp till en liten byhåla för släktmiddagen & sedan cirka 1.5 h i bilen för att komma hem. Är väl inget större fan av släktträffar så där över lag, men denna har jag verkligen inte sett fram emot. Den är nämligen ägnad åt Pauls mormor som föddes för 120 år sedan - följaktligen kommer stora delar av träffen gå ut på att vi ska vallfärda till hennes gravsten samt alla andra släktingars stenar som ligger på samma kyrkogård. Eftersom jag inte känner Pauls andra släktingar utan bara hört historier om hur dumma/elaka/tjyvaktiga/tjocka de är så har jag väl inte direkt viftat hejvilt med jippiflaggan över hela eländet. MEN. Igår skedde ett mirakel, en av släktingarna ringde Pauls mamma & talade om att han hyrt in en karaoke maskin. En påhitt som hon avkyr med varje fiber i sin kropp, vilket i sin tur innebär att de drar hem till sig så fort middagen är över. Vilket betyder att vi kommer att anlända ungefär samtidigt som de åker. So, nu behöver vi inte åka! Tacka vare gud i himmelen för denna lilla gåva/skatteåterbäringen är här & alla andra glada uttryck ni kan komma på.! Jag är lättad in i själen, denna helgen känns nu mer som att den kommer att ge istället för att ta energi.