MsBree

sedan flyttar jag ut! Jippie! Det ska firas - har suttit & hållt på en sista kvarvarande cider (blåbär/citron) så det blir kvällens lilla begivenhet. Tänk, en sista natt sedan behöver jag inte vara rädd längre & jag kommer att kunna gå & kissa efter klockan nio. Vilken lyx! Den senaste veckan har verkligen fått mig att uppskatta vad jag vanligtvis har. Alltså, jag tycker inte att jag är SÅ meckig med att komforten alltid ska vara på tipptopp - men den här vistelsen har faktiskt varit lite i kämpigaste laget. Jag klarar att inte ha tillgång till toalett i huset, det är inte det - men att gå & famla helt ensam i skogen utan ficklampa känns bara för mycket. Där går min gräns. Jag vet ju att mörkret i sig inte är farligt, men det spelar ingen roll. Jag ser inte vart jag går, ser inte vad som finns runtomkring mig & så kommer paniken krypandes uppför ryggen. Det är lite som min flygrädsla. Jag vet ju att ett flygplan är en maskin som måste accelerera & bromsa precis som vilken bil eller buss som helst, men jag är enbart lugn så länge ljuden är de samma. Så fort ljuden förändrar sig kommer rädslan. Min nuvarande rädsla är irrationell på samma sätt, inget har ju egentligen förändrats men ändå reagerar jag. Det hade varit intressant att testa just rädsla - se vad som gäller för olika personer. Vad är egentligen the tipping point? Eller är det helt enkelt så att de flesta människor blir rädda när de känner att de inte längre har kontroll över situationen? Jag tror att det kan vara något av en nyckel i sammanhanget, ju mer kontrollerande personer är desto räddare är de egentligen innerst inne. De håller bara inne all oro & rädsla genom att ha hundra koll på allting hela tiden. Jag som har en "det löser sig" filosofi inför nya saker har alltså inget problem med att flytta till andra sidan Atlanten. Det tror jag bottnar i en trygghet gällande min egen förmåga, jag vet att jag fixar det mesta som behöver ordnas. Däremot har jag inte samma trygghet i andra människor, jag oroar mig för andra bilförare när vi kör i Toronto, jag oroar mig för att någon flygtekniker eller flygledare inte är på topp & i förlängningen (när nerverna är på ytan) att någon galning gömmer sig ute i buskarna. So, lite självanalys där - då har jag något att jobba på.