MsBree

Så här ser den ut förresten: min FC medalj. Eller, brors medalj om man ska vara noga. Medaljer ser helt enkelt mer imponerande ut på mansbröst - så han får agera model.

Ja ja, det är lite irriternade att den enda gulddetaljen är nålen på baksidan - men jag måste erkänna att jag älskar den i alla fall. Min första medalj. Jag ser på den & känner bara "Alla ni jävla lågstadieungar som valde mig sist på gympan, gå & dö i era etageklippta inlandsfrisyrer!". Kärleken till min medalj blir inte mindre utav att jag nästan förlorade den mindre än två timmar efter att jag fått den. Så här var det...

Ett tåg som aldrig ville komma... så här ljög inte kvällstidningarna.

Å andra sidan, SJ fungerar så uschligt som bolag att vi fick åka gratis eftersom "Det är för mycket folk på tåget så det blir för jobbigt att kolla alla biljetter". Alltså... ibland är det fint att bo i ett land som sköts av ett socialistiskt parti under så lång tid - FUCK lönsamhet, det är för jobbigt för personalen!

Anyway, medan vi stod där & väntade blev jag varse hur mycket stiligare Magnus såg ut - helt baserat på att han bar den där medaljen... Så jag släpte taget om min stretchstång (mamma, förlåt - nästa gång du är så här trött - be mig leta rätt på en sabla vägg istället!) & tog itu med projekt "självdekorering". Nålade helt enkelt fast medaljen på min ryggsäck & kände mig APNÖJD!

Tills jag steg av tåget i Kiruna & var på väg mot närmsta pizzeria & helt plötsligt insåg att jag var medaljlös. Den hade trillat av på tåget. PANIKEN. Men återigen, tack kära SJ för att ni inte riktigt lever upp till era åtaganden. För hade ni inte fått problem med liggvagnarna i Kiruna & tvingats vänta på omkoppling hade jag varit utan medalj. På grund av er inkompetens hann Paul & jag istället tokspurta tillbaka, kasta oss in på tåget, vända upp & ner på nya resenärer & diverse löst bagage & tillslut hitta min medalj SAMT komma av tåget innan avgång. Det var tajt, det var det, men det gick.

So, efter det här är jag & min medalj lite som Gollum & ringen.