Thinking about all who lost someone...

Nästan en månad sedan det ofattbara drabbade Norge & Paul & jag ska på minnesgudstjänst för att hedra offren. Det känns så konstigt att gå till Svensk/Finsk/Norska kyrkan så här mitt i sommaren. Jag som bara går i kyrkan kring jul, som förknippar kyrkan med adventsgudstjänster, med uselt framförda julsånger & efterföljande saffransbulle, med krispigt iskall julotta i Älvsbyn... En del av mig vill stanna hemma - vill bara förknippa kyrkan med den där vackra värmen. Fast... jag går i alla fall. För att händelserna i Norge känns så brutalt nära en själv, för att det känns viktigt att minnas & stillsamt manifistera att vanliga människor bryr sig - känner kärlek till varandra. Inte hat och illvilja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0