MsBree

Chikadees! Dagens hike blev bara 10 kilometer eftersom vår karta som vi checkat innan inte stämde med de rutter som de facto fanns tillgängliga. Lite snopet till en början, men det hela räddades upp av något så simpelt som fågelfrön. När vi körde in i parken fick vi nämligen frågan om vi ville ha lite fågelfrö. Vanligtvis måste man betala för det, men parkvakten sa att jag blev så söt betuttad i tanken på att mata fåglar att jag kunde få fröspåsen gratis. I mer än en timme spanande jag frenetisk in i skogen för att få syn på något som rörde sig & cirka 5 km från vår utgångspunkt fick jag synd på en liten kropp som fladdrade fram genom grenarna. En Chickadee! Ut med fröpåsen, frö i handen & ... "Paul, what should I do now?". Cirka fem sekunder senare var vi omgivna av små fåglar som surrrade runt, småbråkade i luften & tjaffsade om att få landa på min hand! Det var helt magiskt, så när två tjejer kom skidandes & fick se mig ropade den ena "Look Cinderella!". Naturligtvis var vi tvugna att dela med oss av våra frön till dem, hade känts enormt själviskt annars. Paul fick också prova på att ha små duniga kroppar ätandes ur sin hand, plus att han också hade ett par som landade på hans huvud...


Lagom tills att vi blivit för kalla för att stanna kvar på samma ställe dök en ny klunga skidåkare upp, så det blev en till session med fågelfröutdelning. Jäklar vad något så litet & dunigt kan få en att bonda & känna sig speciell!