MsBree

Stod & trampade på bron imorse & väntade på att Paul skulle hitta sina glasögon/husnyckel/bilnyckel/byxor eller vad det nu än var som tappats bort. I ren uttråkning kom jag på att jag kunde fiska upp bottenskrapet ur vår urusla brevlåda - denna lilla plåtbox har nämligen en jätteliten springa för post & så en lucka på sidan där allt ska ut, bara det att nyckeln till den luckan har vandrat all världens väg någon gång i tidernas begynnelse. Detta resulterar alltid i en mängd lappar & småskrot på botten som det är ett rent litet helsika att fiska upp. Men idag kändes det som en sån dag - en skrotpostfiskardag. Så jag Houdiniknölade in handen & lyckades greppa en bunt papper på botten mellan två spretande fingrar & fick med mig säkert hälften av dem upp i dagsljuset & där stod jag plötsligt på bron i morgonljuset med ett vackert kuvert med båda våra namn på i snirklig stil.

Bröllopsinbjudan.

Den allra första adresserad till mig.

Sverige, april, Abisko. Jag vill åka så att det gör ont i kroppen. Varje liten fiber bara känner att jag kommer att dö om jag inte får rymma härifrån innan Augusti, att jag kommer att vara lika otröstlig som den senaste gången jag inte fick gå på bröllop (när jag var fem & vi inte kunde åka för att vi väntade på Magnus & jag grät i katten Janssons päls för att världen var så orättvis & jag inte skulle få ha min fina rosa Törnrosaklänning som mamma sytt)...

Ledsamt nog existerar begränsningar nu precis som då, om än inte i samma skepnad. Tror alltså inte att det blir något av det, så jag får väl istället praktisera ett mantra med anknytning till en annan Disney klassiker - "Vad är väl en bal på slottet?" - måster bara komma ihåg att utelämna den där sista lilla biten om hur det varit alldeles, alldeles, underbart.