MsBree

Pauls syster & hennes flickvän frågade om vi ville åka iväg på en snöskotur för några veckor sedan. Eftersom hon inte är ens en promille lika skön som vad min lillebror är så var väl entusiasmen från vår sida något forcerad. Fast det kändes verkligen inte som om vi kunde säga nej, inte när de så uppebart försökte. Så vi tackade ja & turen planerades in till idag - en tur upp till Collingwood som ligger lång åt bara helsike. Sedan dess har Paul & jag ångestat oss för denna dagen. Det har verkligen känts motigt att ta en hel dags ledighetet för att åka ut på vischan & tvingas hålla igång någon styltig konversation med två lesbiska radikalvänsteraktivister - alltså, nu låter det ju JÄTTEHEMSKT, så illa är det inte, men missförstå mig rätt här. Jag jobbar så otroligt mycket att när jag väl är ledig, ja då måste det ta mig tusan vara rent spektakulärt bra för att jag ska känna att det är värt det. Att prata om sydamerikanska kulturella aspekter gällande kommunikationskanaler känns med andra ord... sådär. MEN. Nu behöver vi inte åka, för de har inte hört av sig! Helt perfekt! Jäklar vad jag ibland älskar opålitliga människor som inte hör av sig & inte följer upp - loophole!