MsBree

På vift i Toronto...

Fy fan för Canadensisk sjukvård

Pauls ex trillade ju oturligt när hon var ute & sprang för lite mer än en månad sedan. Idag var hon på utvärdering, där fick hon förklarat att hon kanske kommer att återfå funktionen i sin arm - om två år eller så. Sedan tack & hej. Eller, ett litet recept på sömnmedicin & något antidepressivt fick hon med sig. Nu är hon helt förstörd, fullt förståeligt, men någon rekommendation om att se någon professionell för att prata om detta fick hon inte. Istället sitter hon i sin lilla etta & målar fan på väggen, också det fullt förståeligt. Jag vet inte om det bara är som jag som lever i någon slags naiv föreställningsvärd, men jag TRODDE faktiskt att man följer upp traumatiska besked med åtminstonde en rekommendation om att söka hjälp... Men tydligen är det här helt upp till henne eller vem nu som orkar hjälpa. Jag har föreslagit att hon ska komma hit & bo hos oss i helgen medan vi är uppe i stugan - så kan Momobo leka obetald terapeut.

Doktor Mammut här - expert på att lyssna & gosa.

Man får aldrig underskatta en Helig Birma. Wilma, trots sitt kärva sätt, har alltid varit en utmärkt "terapeut". Om jag snurrar i sängen någon natt kommer hon och lägger sig bredvid mig vilket gör, för det mesta, att jag slappnar av och somnar.

Japp, & Mammut är likadan. När Paul var sängliggandes pga ryggen var Mammut där nästan hela tiden!

Tack för svaret under det andra inlägget! Angående sjukvården- jag är en estnisk läkarstudent och gör just nu min sommarpraktik i Finland. Trots att jag tycker att vi har lyckats att bygga upp ett ganska okej sjukvårdssystem med tanke på att vi inte har varit självständiga så länge och inte är särskilt rika heller är det just alla sociala aspekter som fungerar så mycket bättre här i Finland (och säkert i Sverige också). Att man liksom inte blir ensam med sin sjukdom utan (nästan)alltid får hjälp och stöd från staten/kommunen.

Hej igen!



Nej men vad intressant! Min pappa är ju läkare & lillebror funderar att välja samma bana, dock räcker inte riktigt betygen till i Sverige - så han funderar på Danmark eller Polen/länderna därikring. Hur fungerar det att plugga i Estland?



När jag bodde i Sverige var det himla lätt att klaga på sjukvården, men det är väl lite av vår nationalsport... Sedan kom jag hit & nu finns det inget bättre än Svensk sjukvård - bara tanken på att inte vara 100% frisk här skrämmer ärligt talat halvt ihjäl mig. Sure, jag har försäkring från universitetet - men jag måste kunna hosta upp alla kostnader själv först, ersättningen får man i efterhand mot uppvisat kvitto. Dessutom är standarden inte i närheten mot den man vant sig vid hemmifrån. Som ett exempel, farmor fick väldigt smärtsamma ryggproblem förra sommaren. Samma dag som hon kom hem var en tant från kommunen där & handikapp-anpassade hennes hem med allt från kripklor, sidenlakan till förhöjd toasits. När Paul fick sitt ryggproblem som klämde till den sciatiska nerven gav de honom två laddningar morfin & skickade hem honom fastän han inte ens kunde gå in i huset. Vi i norden är enormt lyckligt lottade!

I Estland finns det bara ett universitet där man kan plugga till läkare, i Tartu. Det tas emot cirka 15 "utländska" varje år, men man kan bara läsa de två första åren på engelska, sen måste man fortsätta på estniska. Vilket innebär att det i stort sett bara är de finska som kommer hit (eller jo, vi hade en tjej från Japan också en gång, men ingen förstod riktigt hur hon hade hamnat i Estland...)



Och det är trevligt med så många uppdateringar i bloggen! Jag gapskrattade när jag läste det där om rödbetor. Både lite elakt och skönt ;)