Hjälp vad jag svor...

i natt. Som värsta gruvarbetaren vräkte jag ur mig varje fult svenskt ord jag kunde komma på... För vid fyrasnåret imorse blev Mammut totalt övertygad om att han skulle gräva sig in i Martins rum, så det var bara att hasta ur sängen - plocka upp katten & knöla ner honom i vår säng. Allt väl så långt. Men när jag ändå var uppe ville jag dricka lite vatten & det var då olyckan var frammet. För jag tog svängen ut från sovrummet väldigt mycket för snävt - höften bara pangade in i dörrkarmen med full fart. Rakt på den allra benigaste biten. Först gjorde det så ont att jag höll på att tuppa av på golvet, sedan kom ederna. Osande, hemska harranger mer lämpade för suspekta hamnkvarter än vårt sömniga lilla hus. Fast det hjälpte lite kändes det som, tror att det höll borta de värsta tårarna.


Oki, det ser ju helt banalt ut så här i dagsljus, men det är första gången jag dragit blod på en för snäv sväng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0