Tack för soppan...

Häromdagen kom Isabel över med en laddning soppa till oss. Jag åt hälften av den till middag igår & var väl... tja inte så där värst till mig över konceptet. Så jag skickade med Paul den andra hälften i dagens lunchpacke - så att vi skulle bli av med den utan att jag skulle behöva äta en enda sked till. Men det gick inte alls. Fick just ett pipigt mail tillbaka där han förklarade att han inte pallade att äta soppan för att han tyckte att den var för äcklig & "var jag oki med det?"...

Eh, alltså hade det varit min soppa så hade jag kanske blivit lite moloken över reaktionen. Men nu, nä nu gottar jag mig mest åt att Paul tycker bättre om mina soppor än Isabels! Vilket kanske låter lite underligt, lite som om jag måste tävla i ALLT. Men ni förstår, varje gång vi är där så förklarar Isabel att hon MÅSTE lära mig att laga soppa eftersom hon gör världens bästa soppa (underförstått, jag är en soppretard). However, baserat på Pauls reaktion så borde soppupplägget istället vara tvärt om - vilket (det måste jag erkänna) gör mig lite lätt skadeglad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0