MsBree

Eftersom våra grannar precis fått en liten Andrew & samtidigt är involverade i massa renoveringsarbete, knallade vi över & frågade om vi kunde få ta deras spaniel Buddy på promenad - för att avlasta lite. Det tog väl cirka två nanosekunder så stod vi där med galen hund & ett gäng plastpåsar i näven. Buddy var helt hyper, absolut tokgalet glad över att få gå på promenad med oss.

I början av vår lilla tur var det mer Buddy som gick med oss än vi med honom - det drogs kan jag säga. Så där pass att jag funderade lite smått på om armen skulle hålla.

Tokigast blev Buddy när han fick se fåglar - då drog spanielhjärnan igång på högvarv.

Så efter cirka fem minuters promenad förkunnade jag att det kanske inte är helt kosher att uppfostra någon annans hund, men att jag tänkte göra det i alla fall. So, varje gång Buddy fick totalt psykbryt över en trast tog jag in honom på kort koppel, fick honom att sätta sig ner & inte explodera iväg. Det tog sin lilla övertalning, men på tillbakavägen fick vi nästan till någon slags halvdan version av att gå fot!