Det här med rädslor...

Aleka skrev ett inlägg om sin förlossningsrädsla som fick mig att tänka över det här med hur man relaterar till andra personers rädslor. Jag blev helt ärligt lite förbannad när jag tänkte på det. Som ni vet är min stora skräck i livet att flyga. Den rädslan jag känner när jag befinner mig i ett flygplan är inte i proportion mot någon annan rädsla jag har. Jag kan vara så där lite fjompig över house centipedes & jag tycker att våra svenska insjögäddor (läs hugg-galna krokodiler) är rätt vidriga med alla sina tänder (men så SJUKT mycket tänder de har!!!) - men, de får mig inte att bli ett ångestfyllt vrak. De får mig inte att må dåligt om nätterna eller gör så att jag gråter som ett litet barn. De får mig inte att känna det som om bröstet är för litet & skinnet för trångt. De får mig inte att svepa två glas vin på raken innan jag går ner i källaren eller sätter mig i en eka. Min flygrädsla är reel & helt ärligt väldigt jobbig. Ändå... den vanligaste reaktionen jag får från folk när de får reda på att jag är flygrädd "Men... VET DU HUR MÅNGA FLYG SOM LYFTER VARJE DAG UTAN ATT NÅGOT HÄNDER?!". Så står man där & får ett utlägg om hittepåprocent & "Jag har flygit tusen gånger & inget har någonsin hänt".
 
Nehej, men kul för dig då. Kul för dig att du är en skitstövel som tycker om att skryta om din resvana & stoltserar med noll gram av empati i ditt bagage. Försvinn & tala inte med mig igen. 
 
Nej, jag kanske inte kan relatera just till Alekas förlossningsrädsla - men jag kan definitivt relatera till hur det är att vara helt ohållbart rädd. Tror även att väldigt många kämpar med andra rädslor av samma magnitud - så det hade varit trevligt om folk hade kunnat vara liiite bättre på att respektera andra personers rädslor. Kanske komma med något konkret råd istället för att bara sopa rädslan under närmsta stol, som om det vore världens löjligaste sak. Jag eftersöker helt enkelt lite inlevelseförmåga & hoppas på att vi alla ska bli bättre på att tänka utanför vår egen lilla låda!
2012-08-22 @ 19:07:00 Allt annat Permalink

Kommentarer
Postat av: Aleka

Förstår inte hur de kan vara så svårt att förstå! Visst om någon är så rädd för något jag inte tycker är läskigt alls så kan jag fråga varför. VAD är de som känns så jobbigt, var de kommer ifrån och sådär. Enbart för att jag vill förstå hur andra känner. Jag hoppas att de jag har frågat ut inte har tagit illa upp och att de märks att jag inte frågar för att jag skulle tycka dom är löjliga.

Jag förstår ju att de finns massor med kvinnor som tycker de är fantastiskt med allt runt att föda barn! Som gärna jobbar på förlossningen till och med. Jag pratar mer än gärna om min fobi, förklarar och diskuterar. Så länge jag blir bemött med respekt och inte förlöjligad.

Många blir ju hjälpta genom att få fakta. Flygrädda som förlossningsrädda. Att de är lättare att hantera när man vet när hur och varför allt händer. Men för mig spelar det absolut noll roll. Jag kan en hel massa fakta (bla pga detta jag började hänga på FL) men min rädsla är inte rationell. Det jag är rädd för är inget som går att förebygga och "fixa bort" (typ smärtlindring) utan för mig är en förlossning som ett övergrepp, så otroligt förnedrande och en så utsatt situation. Jag litar inte en sekund på att jag skulle bli respekterad och lyssnad på mitt under pågående förlossning och jag vet att mitt psyke redan är lite ostabilt och att något sånt troligtvis skulle knäcka mig ganska rejält.

Men för mig finns de ju iaf ett alternativ! De är ju svårare för dig. Tycker de är otroligt starkt att du känner dom du gör och endå tar dig igenom de gång på gång!

Svar: Precis, man kan naturligtvis fråga varför någon är rädd - pratar man högt om sin rädsla tror jag i regel att man inte har något problem med att förklara varför man känner som man gör. Därifrån till att förminska någons rädsla är steget däremot långt.
Vi är ju alla olika, vissa blir barnmorskor andra blir flykaptener. I mitt fall hade jag väl kunnat tänka mig att jobba med det förstnämnda (även om det inte känns som något höjdaryrke för mig), men känner bara dödsångest vid tanken på att flyga varje dag.

Intressant nog så är folk som jobbar inom flyget de som har bemött mig & min rädsla allra bäst. Flygvärdinnor kommer ofta fram & frågar hur jag mår, förklarar vad de olika ljuden är & så vidare. Även om det inte hjälper är det himla skönt att de inte himlar med ögonen åt en. Önskar bara att det kunde appliceras på alla "know it all" också!

I ditt fall hade jag nog börjat med att söka råd från din morbror & sedan ta det från där. Det är en JÄTTETILLGÅNG att ha någon i familjen inom vården! I fall att jag någon dag får barn i Sverige vill jag absolut att pappa ska finnas i krokarna så att han kan kliva in & föra min talan om jag inte kan själv eller orkar.

& för mig... tja, jag har praktiserat på en flygplats för att försöka komma över rädslan (det gick åt helvete efter en dag med brandmännen... fy vad hemskt det är med brandfakta på flygplan) & jag har försökt läsa lite böcker i ämnet vilket inte heller fungerade. Nästa steg får bli att ta en kurs för flygrädda. Fram tills dess så blir det till att dricka sig full. Det hjälper i alla fall för mig, men att ta med sig en flaska Absolut till förlossningsavdelningen sänder kanske lite fel signaler... så jag avråder från den strategin! :)
Ida

2012-08-22 @ 22:04:17
URL: http://swedishingreece.blogspot.com
Postat av: Jo

Ett: Vad har hänt med din svarsfunktion? Har ju blivit helt wonky.

Två: Jag är ju rädd för mörkret. En mkt ologisk rädsla men ändå väldigt verklig för mig. Min systers råd; "Om du inser att det är ologiskt så kommer du ju inte vara rädd längre." Jaha!!! Är det så jag ska tänka? Tack för att du botade mig. Eller? Eller så står jag där i ljuskäglan och tittar ut i mörkret och tänker på alla galningar som finns i världen som har för vana att gömma sig i skuggorna (ok, kanske inte så jätteofta ute på landet, men ändå) och tar sats och springer så fort jag kan upp på verandan, snabbt in, låser dörren och pustar ut.

Du har ändå en rädsla som är mycket mer logisk och verklighetsförankrad. Nej, man ska inte titta ner på andras rädslor.

KRAM!

Svar: 1) Men suck... blogg.se som har problem nu igen antar jag.
2) Eh... Men vad är det för argument? Det hjälper ju inte alls! För när man väl befinner sig i en situation där man är rädd så hjälper inte statistik & dylikt. Kroppen reagerar ju i alla fall. Hur mycket man än försöker tänka att "det är inte farligt". Lite som om man skulle putta ner någon med ormfobi i en ormgrop & sen bara "men du, de är inte giftiga så du behöver inte vara rädd".

Sen det här med att min flygrädsla skulle vara mer logisk än din rädsla för mörker - nja, jag vet inte - är den det? Känns som om det här med att vara mörkrädd måste vara något folk har varit rädda för himla länge. Typ, ingen eld = grottlejonet äter upp dig.

KRAM!
Ida

2012-08-22 @ 22:53:17
Postat av: Jo

Tja, rädslor ligger ju ofta i en självbevarelsedrift/instinkt så din rädsla och min är nog lika logiska ändå. Du vill inte falla till marken och dö, jag vill inte bli uppäten av grottlejonet/knivmördad av galning.

Svar: Faktiskt, det som jag är allra mest rädd för med flygandet är att dö tillsammans med så många andra. Sekunderna av hysterisk panik innan allt tar slut. Har ju upplevt hur det är att vara i ett plan med 200 personer som skriker & det vill jag aldrig mer behöva gå igenom. Fy fan vad hemskt. Jag tycker att vi helt enkelt får tumma på att jag inte ska behöva uppleva det & att du inte kommer att ätas upp av ett grottlejon eller stöta på en knivgalning för den delen.
Ida

2012-08-23 @ 11:44:09
Postat av: Jo

Japp, då var det bestämt.

Kram!

2012-08-23 @ 22:31:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0