Han växer upp!

Inte för att låta nedlåtande, men Paul håller på att växa upp lite när det kommer till vad han äter! För när vi träffades var listan på vad som han inte gillade/kunde äta SÅ LÅNG. Så pass att jag tillslut tröttnade & bara "du får äta vad som serveras, för jag råkar gilla sötpotatis & tänker äta det ikväll". Så sakta men säkert har han lärt sig att äta saker som inte gick ner innan - för i mångt & mycket handlar ju det här med att man inte äter något om att man är lite feg. Man kommer ihåg att man åt något för 20 år sedan & att det var äckligt då, men tänker inte på att smaken förändras i & med det att man växer upp. I mean, jag minns att jag tyckte att det var sjukt äckligt med gravlax som liten "Rå fisk?!" liksom. Nu, eh... ja nu hade jag ju gått runt på sushi & gravlax om jag kunnat. Anyway... tillbaka till Paul. En av de saker som han länge, länge, kämpat emot var tomater. För att han trodde att det genererade huvudvärk. Men så dök våra hemmaodlade tomater upp på scen & de är så där goda att man bara dör lite - så jag frågade Paul om han inte ville smaka... Dagens middag...
Titta, titta, tomater med fetaost (som var ytterligare en sak han trodde att han inte gillade) på båda faten! Frågade om han ville att jag skulle "befria" honom från ett par - men nope, för de var de tydligen alldeles för goda för. What do we call that? Victory!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0