MsBree

Fy, den här morgonen startade INTE bra. För det första så är jag på avdelningen, vilket ju som vanligt är skit, men det som var verkligt uselt är att Paul & jag blev oense i bilen på vägen hit. Inte jättemycket, men eftersom vi vanligtvis är som ler & långhalm så känns det inte alls bra. Det var pryttelfrågan som ställde till det igen. Paul har nämligen en miljon pinaler & enormt svårt att göra sig av med något & jag blir så där tjatig & bara "MEN KASTA NÅGOT DÅ!". I bilen idag föreslog jag att vi skulle ta en rensardag någon dag. Huset här i Toronto känns inte längre som vårt hem, så jag vill gärna göra mig av med onödiga saker så att vi inte hamnar i ett scenario där allt ska rensas ut med kort varsel. Sa att Paul kanske skulle kunna göra sig av med sina kassettband & där började konversationen gå åt pipan. För Paul sa att jo det kanske han kunde göra, men att han var tvungen att gå igenom alla band först för att försäkra sig om att han inte slängde något viktigt. Jag kontrade med att jag aldrig sett honom lyssna på dessa band en enda gång under vår tid tillsammans & att jag därför hade svårt att se att de skulle vara så viktiga. Varpå Paul frågade om allt porslin jag har hos ma & pa inte är viktigt bara för att jag inte använt det sedan 2007... Ja men ni hör ju. Ett jättedumt litet tjaffs om något totalt menlöst, men nu sitter jag här på kontoret & känner mig alldeles, alldeles, deppig. Vi ska ju liksom alltid vara ense om allt...