Big, bigger, biggest...
En timme senare öppnar jag upp ett paket med tre gigantiska doftljus, tackar så mycket & Pauls pappa säger "Ja vi vet ju att du gillar ljus, så vi köpte några som räcker ett tag så att du inte behöver använda små värmeljus som tar slut hela tiden". Den här gången lyckades jag hålla tand för tunga, nickade & log & ignorerade totalt den inre rösten som ville informera om att vi har mer än 30 ljushållare för värmeljus i mer eller mindre konstant användning här hemma i huset...
"Tänka stort är bra men tänka rätt är ännu större", visst är det någon storhet som uttryckte sig på detta sätt!
Sant... men jag tror att tänka stort börjar bli vanligare än att tänka rätt...
Måste delge dig denna lilla film (som du kanske redan har sett men den är för otrolig för att jag ska tveka =)) http://www.youtube.com/watch?v=I-FeYYsBqeg&hd=1
Och snälla säg att varken du eller Paul skulle få för er att göra något så här galet.
Puss!
Haha! Nej, som Alex Honnold kommer vi aldrig bli! Såg den här filmen under the Banff Mountain Film Festival för typ två år sedan, hela salongen bara skrek - dels av skratt (för man måste bara älska hur Alex, en sån kuf!) men mest av total skräck. Herregud så vansinnigt!
Jag är mest imponerad av över att du vågar ha ljus tända! Är Mammut inte nyfiken på dom och sticker nosen lite för nära, som Iris?
Vet du, han är faktiskt jätteduktig med ljus. Inte alls som mamma & pappas småkatter som hela tiden bränner upp morrhåren (de hamnar liksom i trans & måste kika liiite närmare tills morrhåren pyr till & blir krulliga). En enda gång har han svett pälsen, men det var när han hoppade upp på en byrå utan att märka att det stod ett ljus där.
Duktig Mammut! Jag är så jäkla rädd för risken att Iris är lättantändlig, alltså att hela hon skulle bli ett flammande sken om hon svedde pälsen - men det kanske inte funkar så? Uah. Hemska tanke.
Min erfarenhet av katter är att de inte är så lättantändliga (gud, den meningen trodde jag ALDRIG att jag skulle skriva). Totte har tex lyckats sätta eld på svansen ett par gånger, men det brinner i regel bara på "ytan". Så det enda som egentligen händer är att matte & katt (ibland inte ens katt) blir skärrade samt att det luktar bränt hår.
Haha. Årets roligaste mening so far! Skönt att veta, då kanske jag kan försöka jobba bort den där inre synen av en flammande katt varje gång jag överväger att tända ljus...
Kände mig ju lite så där lagom psykfall när jag skrev den. :)
Testa att tända ett par ljus & se hur Iris reagerar. Är hon bara nyfiken är det inga problem. Skulle hon däremot råka bränna sig & sedan bli arg på ljuset, så är det kört. När jag först flyttade till Canada bodde jag med en katt som blev permanent fly förbannad på värmeljus efter att ha bränt sig en gång. Detta löste hon genom att försöka DÖDA värmeljuset, genom att smälla till det med tassen. Inte jättelyckat...
Jag har ljus tända, men bara när jag är i rummet - jag vågar liksom inte gå ifrån. Hon är fascinerad, men jag är mest rädd när hon hoppar upp på soffbordet (där ljusen står), för hon har ju så himla stor och fluffig svans som hon svassar runt med...
Det är ju lite jobbigt när de sätter eld på svansen. Totte gjorde det en två tre gånger när vi bodde i Lund & det blev alltid cirkus av det hela. För man kan ju liksom inte låta bli att skrika till när det händer, så där så att katten blir rädd & springer iväg. Vilket gör att man måste springa efter för att se till att det inte fortsätter att brinna, vilket i sin tur får katten att springa ännu fortare... You get the picture.
