MsBree

Det är ingen direkt hemlighet att jag inte drar jämt med Pauls mamma. Det finns en mängd saker som lett till detta, men vi kan ta den här morgonens mail som ett litet exempel. Hennes inställning är att man hamnar i hennes svarta bok som ett opålitligt kort om man någon gång inte svarar på ett mail. Detta gör också att hon anser sig ha rätten att vara snorkig mot en i alla efterföljande mail, till döds dagar. Morgonens mail, som bad oss om info gällande SWEAs tacklunch, gick således helt under den lidande flaggen "ni informerar ju oss ALDIG om något". Eftersom jag skickade ett mail med datum/tid/lokal redan den 15 december så tog det hus i helsike. Jag blev skitirriterad, helt oproportionerligt sur. Så jag tvingades inse att jag kommit till det stadiet där en människa gått mig så mycket på nerverna att det liksom räcker med att de andas för att det ska börja krypa i kroppen på mig.

Det är naturligtvis inte bra. Hon är trots allt Pauls mamma, så han måste ju tycka om henne & jag måste leva med det. So, jag hoppas på lite input hur jag ska förhålla mig till den här något ansträngda relationen. Är det någon som läser den här bloggen som har en gräslig svärmor? En tant ni vill sänka i kanalen? I så fall, snälla - skriv ert bästa tips på hur jag ska behålla lugnet, hur jag ska hålla mig från att spy galla över (& här vill jag väldigt gärna skriva "det falska stycket"... men det är kanske inte den bästa utgångspunkten i fall att jag nu vill bli bättre på att hantera detta...) henne?

& farmor, jag VET att du kommer att bli upprörd när du läser detta, men jag har lika rätt att ha en dålig relation till Pauls mamma som du hade till din svärmor. Alma kanske krävde att ni skulle gå & lägga er klockan 9 på kvällen, & det suger - absolut - men du kan ju i alla fall trösta dig med att hon gått & lagt sig permanent.