MsBree

På vift i Toronto...

SO MUCH ENERGY!

Så här såg jag ut när jag kom hem från vår middag igår - kikade på kortet då & konstaterade att mitt hår inte riktigt var kompatibelt med vindarna som blåste. Not a good hair moment. Så kom jag hem ikväll efter cirka tre timmars lek med Elsa...

Inte bara var håret något helt sjukt ruffsigt - det var även dekorerat med ris. Summerar jag kvällen så får den toppbetyg, trots riset. Victoria & Fredrik fick egentid, Paul & jag hade sjukt kul & Elsa lärde sig att säga "Bus Paul!" & enda gången hon grät var när vi skulle gå. Då låg hon i en liten hög längst upp i trappen & grät "Fölla med! Fölla med!". Det får lov att räknas som succé! Men alltså shit, folk som har barn... vilken energi det krävs! Jag är helt slut, känns som om jag gått två boxningsronder. Hade liksom inte fattat att barn betraktar vuxna som mjuka klätterställningar. Hade inte förstått att en 2.5 åring kan leka flygplan HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST!!! Eller hoppa... jäklar i min lilla låda vad de kan hoppa, & landa tungt. Jupp, eloge till alla föräldrar säger jag - hatten av. Nu ska jag krypa ner i sängen med min lilla baby - fluffbollen som tacksamt nog är för dum för att räkna till "två ögon!" (vilket måste understrykas av ett litet kladdigt pekfinger i vart öga).

Vad skönt att läsa att det gick bra och vara barnvakt och det lät som om ni gjorde er väldigt populära som barnvakter ;)

Det var så roligt! Något helt nytt för oss & vi åkte därifrån & kände oss 5 cm längre - någon på typ 28 månader tycker att vi rockar!

Kul! Jag hörde om nån undersökning nån gjort vid nåt tillfälle (mkt vetenskapligt förankrat uttalande här eller hur =)) där de låtit en elitidrottsman härma en unge i typ Elsas ålder. Han skulle alltså göra allt ungen gjorde under en viss tid och han klarade inte av det. Han blev helt slut innan ungen. De måste verkligen ha helt fantastisk energi, eller går de på 100% tills de stupar =)



Kram!

Nu lämnade vi ju när Elsa fortfarande hade energi kvar, men jo - jag tror att de håller igång tills de somnar i språnget. Vi försökte hålla någorlunda jämna steg med henne, men det var helt omöjligt. Tillslut satt vi i var sin soffa & bollade henne mellan oss (hon gillar att hoppa mellan sofforna, men det gjorde att vi fick typ hjärtflimmer av oro - så därav "bollandet").